Helt plötsligt händer det

Man vaknar en morgon och känner sig uttorkad. En finne kanske har blommat upp. Fingrarna är fnasigare än vanligt och man fryser på väg ut till duschen.

Det har blivit höst. Det är fint. Kampen är slut, nu kommer allt som varit svårt bli lätt. Äntligen.

En helg i Solvik

I helgen åkte vi alla, minus Peter, plus en annan Peter till Solvik. För mig var det första besöket och jag blev glatt överraskad av vilken fantastisk klättring som fanns tillgänglig endast ett par timmar från Stockholm. Klättring på riktigt konstaterade vi i samförstånd.

Erik skrek manligare än vanligt sig själv upp för en 7c+, medan Peter i sann Bosma-anda klättrade irriterande lugnt och kontrollerat. Namnet på leden lyckades jag inte hitta. Jag själv frustade mig upp för klassikerna Ali baba, Horväder och Akapella. Vi stötte även ihop med Hampus som lyckades länka ihop en nytur på klippan. Bra jobbat!

Camping vid badplats, kvällsdopp, trasig BiB:a och ett inte alltför spektakulärt meteorregn satte standard för många kommande mansresor ned till Linköping.

Tyvärr finns det varken film eller foto från helgen så ni får nöja er med ett rätt trist blogginlägg i textformat istället.

Brakmaren - en sommarklippa

"Ska vi inte bara dra till örnis?"

säger vi alla i sällskapet obehagligt ofta. Simon klart oftast, sedan kommer nog jag, sedan Martin men mer sällan Peter som hellre bara blir ännu större och ådrigare på något av stockholms alla gym.

I jakt på sommarfunktionella alternativ (Margreteberg besökte vi ofta för några år sedan) frågade jag Johan L om råd. Brakmaren är bra, sade han. Nordvägg.

Det var bra tyckte vi. Perfekt avbrott från mjölksyreterrorn på örnberget. Korta, branta leder i grader mellan 7b och 7c. Skugga hela dagen och inte så friktionsberoende klättring. Vi filmade de tre lederna som vi tyckte var finast. Rutten filmkvalle men det är det som bjuds.

Nya filmer till stockholmsbeta-kanalen.

Jag hade lite överblivna filmer från sommarens klätterdagar.

Här kommer de!

/Martin

Ny(näshamn)turer

Efter lång tid av bortförklaringar tog oss vi till slut i kragen och bultade upp två nya turer på en ny och än så länge hemlig klippa i nynäs.

Stort tack till Scott som lånade borrmaskin och till Anders på Addnature som ordnade blixtleverens av bultar!

Resultatet blidde två tydliga och fina linjer. En ganska brant som följer en mycket dåligt säkrad sprickformation. En ganska vertikal som följer det jag alltid trott är ett groooove. Båda lederna blev asa-asa-hårda. Behövs definitivt stick för att vi ska ha någon chans.

Vi tyckte det var förbannat kul och vi kan rekommendera aktiviteten. Det var inte alls så jobbigt som vi trodde, det var bara en tröskel som behövde forceras.

Här är Martin på den som antagligen kommer bli den lättare leden!

Erik under klippan.

 

Från sidan... klippan är ca 10-12 m hög.