Det här med att borsta bort ticks, är vi på bloggen kanske inte så jättebra på. Jag tror att det t.o.m. har erkänts i ett tidigare inlägg av kamrat Lundqvist.
Till vårt försvar handlar det väl oftast endast om mindre oskyldiga streck och prickar här och där runt bergen i tullinge.
När Daniel, Peter och jag kom ut till Noret i dag var det dock en helt annan nivå av tickandes som hade förskönat det fina problemet Enigma. Vad jag förstår är det en viss bouldrare som nyligen satsat på comeback, och gjort det med råge också som spenderat sin tid där ute?
Nej, jag är inte bitter, och inte är jag sur heller.
Vi skrattade mest åt det och tyckte det var lite roligt. För det var det ju också.
I sann civilkurage-anda borstade vi ändå bort så mycket som vi kunde.
Sen kom vi ju inte upp heller, så kanske tickandet är ett nödvändigt ont?
(Nu ljög jag faktiskt, alla tre kom ju upp för ståstarten, men det räknas ju nästan inte.)
Daniel borstar halvmeters-ticks på Enigma, 8a+
