Trots att det var mycket synd om oss tog idag Simon och jag oss i kragarna och for ut till brevik. Jag kan inte nog understryka hur ont jag hade i vänsteraxeln och vill också vara tydlig med att det onda nu i efterhand har spritt sig vidare som en löpeld och nu även lagt beslag på min tidigare så välmående vänsterbicep. Simons hud ska enligt egen utsago lämna mycket övrigt att önska då den under veckan har fått utstå segdragen mjölksyreträning av den brantare typen. Näst intill mot sin vilja
Men oj oj oj vad fint det var. Mycket finare än när vi tidigare i veckan satt ihopkrupna under ett stenblock i ågesta och diskuterade varför lärare inom naturvetenskap är ett yrkesval som heter duga framför en för ovanlighetens skull, väldigt intresserad skara åhörare. Säga vad man vill om reklamfilmens vara och icke vara.. Men det var faktiskt på tiden att vi fick den uppmärksamhet som jag alltid tyckt vi förtjänat.
