Filmen från Siurana i februari...

Jag och Erik åkte till Siurana (om det undgått någon?)
Det är svårt att filma när man bara är två personer, och därför blev det fantastiskt när Fredrik dök upp över helgen. Det filmades och filmades...
Tyvärr fick vi inte alltför mycket klättring fångat i kameran (läs: sänd) däremot en hel del doggningar, spex och alkohol.

Därför presenterar jag här en liten roadtrip-film från resan.

"Inte mycket, men ändå lite klättring i Siurana"

(Som vanligt, tryck på "VIMEO" för att se den i HD)

Inte mycket, men ändå lite klättring i Siurana... from Martin Leidebrant on Vimeo.

Återkoppling

Även vi var något tveksamma när vi möttes i good ol' Frunkan, strax efter lunchtid idag. Premiärplanerna var smidda och det självklara valet var Tyresö. 14 minus brukar i vanliga fall inte resultera i speciellt mycket repklättrande men det är väl dags att döda den myten.

Dödskalleberget i eftermiddagssolen

Trots att den har legat ett tag så tvekade Erik en sekund då jag föreslog att gina över den säkerligen metertjocka isen, skrinnare som han är.

Väl på plats inser vi att förhållandena är perfekta. Till och med Diana som annars är blöt i princip året om, var snustorr. Vi värmde genom att dogga Holidays och Magistern. Erik gjorde sedan Holidays på första presset i mycket övertygande stil.

Erik in Eden

Jag gick på Magistern istället men föll av på sista flyttet men är lika glad för det.
Vill dock höja en varningens flagg att det faktiskt är en extremsport vi håller på med! Det är nämligen så att jag skulle pilla bort en liten kristall-sten som var lite lös och denna visade sig vara väldigt vass. Detta resulterade i att det kom blod ur min vänstra tumme.

Det var hur som helst en väldigt fin dag och kylan var absolut inga problem. Det klättrades till och med i bar överkropp! Kanske mest bara för att.

Påväg hem

Vi ses här ute i helgen! Hör av er om inga av era ordinarie replagskamrater är villiga. Saaben är stor.

/P

ps. Ber om ursäkt för bildkvalitén, kameran har fått något virus. Det skall inte upprepas.
pps. Förtydligande. Baris är tillåtet på detta gym. Tolkning av ordet är valfritt enligt tidigare.

Dödskalleberget

Peter har tagit examen. Nu ska vi fira detta med vinter-rep-premiär. Undrar hur det kommer gå.

Första filmen av två...

Nu har jag äntligen lyckats färdigställa en liten film om Boulder Bash som ägde rum för ca 2 veckor sen på Klätterverket.
Jag och Erik byggde problem, Simon tog sig till final och Köttklossen visade sig mer mänsklig än tidigare trott. (OBS! Skämt! Herr Renlund är galet stark!)

På så sätt bidrog vi ändå alla till en trevlig stämmning.

Nog om detta, här kommer filmen:
(Samma sak igen, tryck på"VIMEO" så får ni se den i HD)

Boulder Bash - 4:e februari 2011 from Martin Leidebrant on Vimeo.

Siurana februari, Segunda parte

Nu är det bara jag och Erik igen efter finbesök av Fredrik över helgen.Idag när vi kom ut i solskenet från vårt lilla krypin så var det något som inte stämde. Det var inget solsken. Molnen låg tungt över Cornudella de Montsant och marken var plaskblöt. Och kallt var det.

Vafan är det som händer egentligen? Vi hade ju vant oss vid det otroligt stabila vädret med solsken och 14+ vid det här laget.
Efter två cafe con leche, croissant, färskpressad apelsinjuice och några partier Hasty patience fick vi upp hoppet lite. Det regnade ju faktiskt inte längre och det var kanske dags att ge sig ut till klippan. Detta gjorde vi också, och till vår förvåning var stenen snustorr och det var bara att ge sig på. Kylan kvarstod dock och det tog några gå innan värmen började cirkulera.

Under Fredriks besök har de filmats en hel del, så en liten film borde jag kunna pressa fram på bloggen under nästa vecka.

Erik har stått för de flesta av stordåden de senaste dagarna. När han inte facebookar eller sms:ar har han i munter och mycket god stil skrikit sig upp för några 7c och ett par 7c+. Flera av dem säkond gå, vilket ska tilläggas.

Själv känns det som jag har varit nära på allt jag har provat, men kanske inte riktigt fått den utdelning som jag väntat på. Jag hoppas på bra väder de resterande dagarna så kanske även jag får riva av projekten.

Vi har en och en halv klätterdag kvar innan även vi två kärlekskranka pojkar får komma hem till snökaoset. Vi längtar… lite.

Snön ligger vit på taken...

...varför endast ett fåtal känner mersmaken.

Det kom lite snö igår för er som inte har uppmärksammat detta av olika anledningar. Förutom detta kunde förutsättningarna för den stundande klättringen inte vara bättre! Strålande sol, nybryggt kaffe och en svårslagen entusiasm.

Preppad anmarch.

Till vår stora förvåning är ängen, där det för precis en vecka sedan var trängre än på en Spice Girls konsert, helt folktom. Det enda som brutit det vita havet är spåren efter en liten hare.

Vackert.

Väl på plats tar jag och upprättar en MadCouch och sätter mig och sippar lite kaffe i morgonsolen samtidigt som Danne likt en gasell spritter fram över blocket för att rensa urtoppningen till unox.

Crème Brûlée, någon?

I samma veva som detta skymtas resterade delen av sällskapet ute i snöhavet.
- Se där! Dom kommer på skidor. Smart drag! sa Danne.
Det visade sig dock att det endast fanns två stycken skidor att tillgå och Jon tog båda dessa!
- Surt, sa räven.

Den "andra" vägen.

Med lite ytterligare utrustning borstades även urtoppningen till MB upp och med den arbetsinsatsen som detta innebar var det väl tur att någon kravlade sig upp för denna delen av stenen. Denna prestation var det herr Andersson som stod för. På andra försöket.

Här putsas och fejas det.

Efter en stund kom även Jerk förbi med klätterskorna instuvade i skidtrikån. Ett kort tag senare var det bara Danne och undertecknad kvar. Då var det dags att klämma lite på projektet.
Daniel letar upp lite ny beta.
Efter ett par graciösa fotplaceringar och positioner sträcker han sig och tar vänsterhanden till vänster om juggcrimpen, rockar över mer på den höga vänsterfoten, placerar högerfoten på startgreppet och glider upp med högerhanden på crimpen där det är över.
Detta var tanken iaf.

Tyvärr verkar det inte bättre än att vi mest står och fryser mellan de fruktlösa försöken.

Det man kan säga är väl att om Danne kommer upp först kommer han göra det i bästa stil. Skulle exempelvis jag komma upp först skulle det bara innebära just detta.

Fingrar.

En sista fundering jag har är: varför kan man aldrig sluta i tid?
Svaret är antagligen: för att klättring är så förbannat roligt!

Tillbakablick

Frankrike sensommaren 2007. En lite speciell resa på många olika sätt. Det var Eriks och min första riktiga utlandsresa. Det var också första gången Erik och allas vår Miguel-Angel fick stifta närmare bekantskap med varandra.

På den här tiden låg den Erik som glatt beställer mojitos till höger och vänster ännu i sin linda. Erik var fortfarande Statar-Erik vilket Linda fick erfara när hon och Erik gick från campingen en morgon för att köpa frukost till det övriga sällskapet:

- En hel croissant var!? utbrast Erik när han fick höra Lindas förslag. Proletären inom honom trodde knappt sina öron. Vad i helvete är det bankkvinnan föreslår? Vad kommer härnäst, tropicanajuice och riktiga marlbårå-cigaretter, jo jag tackar jag...

Så kom det sig att de vandrade tillbaka till lägret utrustade med en halv croissant per huvud vilket rönte både förvåning och missnöje, inte minst hos den tysk-spanska adeln. Den här historien har förföljt Erik sedan dess trots att han ihärdigt försökt skaka av sig sitt förflutna. Jag tror minsann att det passar med en liten before-and-after-presentation:




















Samtidigt pågick ett ställningskrig mellan Erik och Miguel. Själv hamnade jag i klassisk mitt-emellan-position. Båda beklagade sig konstant över den andres existens:

- Jag fattar inte vad det är med den där Erik. Han är ju arg hela tiden och dessutom har han ingen humor! gnällde Miguel.

- Jag klarar inte av den där Miguel, han är ju som ett stort barn, jag blir galen! snäste Erik.

Man skulle kunna säga att jag våndades lite eftersom denna utsökt komponerade trio skulle tillbringa de sista fem dagarna av resan ensamma i den sydfranska vildmarken. Men hör och häpna! Plötsligt var stämningen som förbytt och de två rivalerna kom inte bara överens utan fattade verkligen tycke för varandra (dock inte i naken bemärkelse vad jag vet, det kom först senare). Denna vänskap över de traditionella klassgränserna har ett symboliskt värde och visar att vi trots allt alla är människor oavsett socialt, kulturellt eller ekonomiskt kapital!

/Karl-Bertil Jonsson

Eriks nya lilla kompis

Erik har varit så fascinerad över den "perfekta lilla trekanten" som nu saknas från hans fingertopp.

Så fascinerad, att han till och med bad mig att lägga ut en film på det lilla konstverket.

Varsågoda.

/Martin

Eriks lille flapper from Martin Leidebrant on Vimeo.

Siurana februari, primera parte

Som rubriken antyder börjar det bli svårt att hålla isär resorna ned till denna gudsförgätna tillflyktsort.  Nu är det bara jag och Martin, vi går å lägger oss vid tio, Martin kollar på star trek säsong XX medan jag snarkar (tydligen). Två näsjobb har tydligen inte hjälpt andningen avsevärt och inte fan ser det rakt ut heller.

Det har gått bra för Martin. Första dagen gjorde han vår allas 7c på el pati som jag inte minns namnet på. Lätt ocskå. Dagen därpå gick han på la cara que no mienta, leden som spökat i huvudet på alla tatataare sedan i november åtminstone. Doggningen gick bra och ett näst intill oförskämt bra självförtroende byggdes upp. Mer toppsug får man leta efter. Håttahapluss gillade han, och det gör han rätt i. Det är en fin grad. Vissa onsightar den till höger och vänster, vissa får slita ut både kropp och själ för att komma upp, men oavsett stil så spatserar vi i alla fall på samma led.

Själv har jag drabbats av idel motgångar.  Efter ett tunt fingerjam på impulsivt os-försök slets ringfingrets pansarhud upp och min fingertopp begåvades med en iofs vacker och symmetrisk flapper. En perfekt triangel som både har filmats, fotats och på det hela taget tagit väldigt mycket uppmärksamhet i anspråk. Navelskådning är fint.

Idag gjorde han fanskapet. Darrigt och läskigt på slutet men ändå i mycket god stil . Å glad blev han, å tänka sig, det blev jag med. Grattis Martin, bra gjort!

Fingret är hyffsat klätterbart och Matin är glad i hågen så dagarna som kommer hoppas vi mycket på. I morgon ska de bli os-klättring i skuggan.  På fredag kommer Freddy och ett till gäng ner. Då blir det ingen jäkla film på kvällarna.  

Nummer

2009 skrev jag och Simon en lista över leder som skulle/ville göras på baksidan av instruktionsmanualen till min bilstereo. Numera är bilstereon stulen men som tur var lämnade de kvar listan! Tittade på den för ett tag sedan och insåg att det gick att bocka av stora delar av listan. Därför är det nu dags att presentera en uppdaterad lista för 2011 på ett ställe där man kan förmoda att listan inte kan bli stulen.


Till att börja med så är det de tre lederna som är kvar från listan:

- Frisco Kid på Örnberget, en led som jag varit på alldeles för många gånger när jag var alltför klen (läs '2009' respektive 'dålig klättrare', för innan dess hade det ju bara 'klättrats' 7a+).

- Kill the Bill på Östnora, en pang-led på Stockholms kanske häftigaste sten (även om jag har lite förkärlek för stenen i svarttjärn), kom tyvärr inte ut en enda gång hit 2010. Titta på baksidan av stockholmsföraren när farbror Massih klättrar spektaklet.

- Normalveien på Hauktjärn, var där med Martin i somras men provade aldrig den. Korkat då den skall vara något extra. Får se om man kommer tillbaks hit i år med tanke på hur det talas i gänget.


Nedan följer en lista över leder som det skall klämmas på under 2011, utan inbördes ordning.

- Kristallbandet på Svarttjärn, en magisk liten led som jag tycker borde gjorts 2010. Går på perfekt naturlig sten som jag tycker borde K-märkas (bevaras naturlig!).

Svarttjärn. Här på Paff (foto: Jonas Ahlman)

- Sjötaket på Häggsta, har ännu inte provat denna led men det ser ut att vara väldigt ballt att gå denna clean.

- Sahara på Träskberget, vi var där en dag i höstas då den borde gjorts. Ett hårt move på väldigt fin sten. Inte så många repetitioner?

Sahara

- Aspleden på Tunaberg, har sett Erik prova denna någon gång. Sport på trad, låter som det är ett flashförsök i luften.

- Himlastegen på Tunaberg, föll på urtoppningen under onsight-försöket så jag vill hämnas.

Himlastegen och Aspleden

- Zorro på Dyviksudd, en annan start till Kosmos Kid men är betydligt mindre repeterad. Dock är den inte speciellt mycket hårdare men betydligt läskigare, det blir en backup kil när den görs. Sveriges första 8a?

- Lård Hård på Dyviksudd, sparsamt- och svårsäkrad är det man hört om denna. Låter som det inte är läge att försöka gå denna utan info... eller? Vore iaf kul att prova något historiskt.

- Pilgrim på Anneberg, en inte lika vältrafikerad led som grannen till höger. Antagligen för att den är hårdare och kräver mer är dra-lås-dra-lås-dra.

- Små rosa moln på Flaten, bara Bosma och Gyllensvärd som gjort denna? Vore kul att prova iaf. Ser helt sinnes ut när man tittat på det man skall hålla i. Erik har provat och försäkrar att det inte är lika lätt som Hallansvarig får det att se ut.

- Mustach på Talludden, provat den i strålande sol, ska prova utan i år. Kort,hårt och lite svårt.

- Lotus på Stora Skramsö, kanonled som består av knasigt teknisk svaklättring. Det borde man ju gilla! Får passa på medan isen ligger.

- Hallucogenia på Ekoberget, fin led som fick ett par repetitioner i höstas av gänget. Skall inte vara så blodigt enligt uppgift. Däremot riktigt fin!

- Karelin på Solvik, jättefin klättring där det var ganska nära i höstas. Enligt Mr NZ är det bara att hoppa istället för att försöka göra det statiskt. Nedan ett misslyckat försök i somras.

- Nosferatu på Solvik, perfekt spricka på den perfekta Solvikväggen. Precis till vänster om Karelin i filmen ovan.

- Kila iväg på Solvik, den vågiga nichen till höger på stora väggen.

Utöver detta så är det ett par linjer som ännu inte är gjorda som det skall klämmas på. Dessa kan kanske vara utom räckhåll, kanske inte. Man vet inte före man har provat! Vad jag vet så finns det ingen 8b+ trad etablerad i Sverige. So that would be a first!

Nu kanske det låter som det tas lite vatten över huvudet, men prova måste man ju. You never fail unless you stop tryin'.

Info

På fredag är det Boulder Bash på verket. Baristema är det sagt. Ses!