söndag 16 oktober 2011

Vänskap

För ganska exakt en månad sedan åkte jag och Peter på en resa. Via Linköping tog vi oss vidare till Hanna och Petter i Göteborg för att slutligen hamna i Nissedal.

I Solvik träffade vi Anders Wilson med kamrat och klättrade i dagarna två. Det var fint.

I Göteborg tränade vi fjällklättring och fascinerades av hur dåliga steg man förväntas stå på när man ska angöra en spricka. Ack den som kunde klättra en spricka som Petter... Men det är roligt att bli uppläxad ibland också. 
Nytt för resan var att vi slog bottenrekord i hygien. Det enda och första badet inkluderade iofs tvagning men skedde på söndagen, en dag efter utresan. Efter det dök vi ner i en tillvaro av ingrodd gubblukt långt ifrån den välputsade och chinosöverrepresenterade vardag som vi båda annars vistas i.

Vi klättrade Hägar och Reven. Fina turer i fjällstil. För alla er som hört eller läst om min fjälltur förra året vet att jag är lite känslig mot denna typ av klättring. Men det här var kul nästan hela tiden.

 Om Hergé hade skrivit om klättring...

Vi kom alltid upp sent men glada

Den sista dagen var vi så slitna i fötterna att vi var tvungna att ge upp på en led. Det var dystert. Men på vägen tillbaka till bilen hittade vi något som fick oss att helt ändra fokus.


2 kommentarer:

hannavirrpanna sa...

Ser ut som ni hade en go resa :)
synd att jag missade er när ni svängde förbi ett regnigt bohuslän, ni får kommer ner igen :)

Erik sa...

Vi träffade karln din! Snart bohus igen hoppas vi. Hoppas det går bra i uvesa:) väldigt inspirerande det jag hittills läst om både dina och Petters eskapader!