Några filmer från förr

Gick igenom arkivet efter filmer med klättrande kamrater och fann då förutom mycket skit två härligheter. Det finns några leder i Stockholm som det näst intill hör till allmänbildningen att repetera eller åtminstone försöka att repetera. I'll be back är ju antagligen en av dem. Nedan försöker lilla favoritsimon kravla sig upp för härligheten.

Ill be back, Simon from Erik Lundqvist on Vimeo.

Och på tal om sådana leder... Sator är ju trots (och på grund av) sin etiskt tveksamma existens lite av ett kulturmärke. Säga vad man vill, men även väldigt etikintresserade har ju inte kunnat låta bli att pilla in sina smutsiga fingrar i ledens håligheter... Det är helt enkelt inte så lätt att vara korrekt. KK har ju som vanligt inga som helst skrupler och önskar väll egentligen bara att hålen skulle vara lite längre ifrån varandra. Nedan spänner han tuttarna ordentligt och för den vaksamma tittaren finns även ett ekivokt inslag.

Untitled from Erik Lundqvist on Vimeo.

I natt bär det av...

Nu börjar det pirra i benen och fingrarna.

Två veckors semester väntar och förhoppningsvis en hel del klättring. En vecka font och en vecka Siurana står på tapeten och för tillfället ser väderleksrapporten för font helt otroligt bra ut!

Lite filmer, bilder och mer utlovas i snar framtid. (Jag tar med mig min kära laptop och tänkte ägna vilodagarna åt lite halvmedioker filmredigering.)

L'oeil de la Sybille, 7c+ (Ett av många projekt i skogen den här resan.)

Spanien

Snart bara en vecka kvar (7e) till jag och Erik hoppar på planet (tillsammans med ett ganska stort gäng) ner till Girona. Simpan måste stanna hemma även om jag inte riktigt förstår varför, tydligen skall han undervisa? Martin däremot åker nu på söndag för en uppvärmningsvecka i Font. Senast vi var och klättrade i Siurana allesammans var i feb/mars -09 vilket i princip var startskottet för min klätterkarriär. Innan det var det hårdaste jag kravlat mig upp för Pumpmaskin på Skevik.
Åter till ämnet Siurana... Då vi hämtat ut hyrbilen på flygplatsen satte sig Erik, Simon, Michelle och jag om jag inte missminner mig och styr kosan ner mot Siurana. Trodde vi. Vi kör och kör samtidigt som vi undrar över den där byn Franca och när vi kommer att passera den.

Det skulle dröja tills dess att det står "Sista avfarten innan gränsen" för att vi skulle fatta att det inte var en by utan att vi åkt åt fel håll och var på väg in i Frankrike. Hejja oss.

Sightseeing.

Som tur var spelade denna lilla fadäs ingen större roll då det var Martin som körde den andra bilen så vi landade "typ" samtidigt i Gelida där vi skulle klättra för dagen.

Skall bli riktigt kul att se hur det går nu jämfört med då.

Pota d'elephant. Gjordes ej då.

Prognosen för dagarna fram tom den 7e säger 17-20 grader och strålande sol. Just lagom till att man vant sig att klättra med stick....

Dyviks udde

I tisdags var det besök på dyviks udde vilket det har varit flera gånger under hösten. Peter inledde med att dogga Kilroy som uppvärmning vilket vi tror är lite ovanligt och näst intill anmärkningsvärt. Sedan pressades det. Några fall i sann hardgritkänsla blidde det vilket ju hetsade upp oss båda ordentligt även om det ju naturligtvis inte var någon som helst fara. Med ny beta både vad gäller rörelser och säkringsplaceringar repeterades leden till slut i god och välspänd stil av vår käre vän.
Själv valde jag Zorro, en lite hårdare men framför allt läskigare variant av kosmos kid. Fin och välchippad men med en läskig run out mellan andra och tredje bult.
Dom andra gossarna arbetade istället.

Kilroy.

Vi vill också vara med...

I dag gick startskottet för tatatataa, en blogg som kommer att drivas av mig och tre stycken goda vänner, kanske till och med dem godaste. Åtminstone i dagsläget. Tanken är att vi ska få utlopp för vårt begär av att synas och få bekräftelse för det vi uträttar på klippväggarna runt om i världen även om vi oftast inte tar oss längre än till Haninge. I regel klättrar vi tillverkade leder som sattes upp för tio år sedan eller senare. Ibland klättrar vi dock leder som inte särskilt många har klättrat före oss vilket ju ökar nyhetsvärdet, i alla fall i våra ögon. Vi pratar också en del om att sätta upp nya leder men har inte riktigt kommit igång med det. Bortsett då från en handfull boulderproblem av lägre grad och med antagligen ännu lägre kvalitet.