Siurana februari, Segunda parte

Nu är det bara jag och Erik igen efter finbesök av Fredrik över helgen.Idag när vi kom ut i solskenet från vårt lilla krypin så var det något som inte stämde. Det var inget solsken. Molnen låg tungt över Cornudella de Montsant och marken var plaskblöt. Och kallt var det.

Vafan är det som händer egentligen? Vi hade ju vant oss vid det otroligt stabila vädret med solsken och 14+ vid det här laget.
Efter två cafe con leche, croissant, färskpressad apelsinjuice och några partier Hasty patience fick vi upp hoppet lite. Det regnade ju faktiskt inte längre och det var kanske dags att ge sig ut till klippan. Detta gjorde vi också, och till vår förvåning var stenen snustorr och det var bara att ge sig på. Kylan kvarstod dock och det tog några gå innan värmen började cirkulera.

Under Fredriks besök har de filmats en hel del, så en liten film borde jag kunna pressa fram på bloggen under nästa vecka.

Erik har stått för de flesta av stordåden de senaste dagarna. När han inte facebookar eller sms:ar har han i munter och mycket god stil skrikit sig upp för några 7c och ett par 7c+. Flera av dem säkond gå, vilket ska tilläggas.

Själv känns det som jag har varit nära på allt jag har provat, men kanske inte riktigt fått den utdelning som jag väntat på. Jag hoppas på bra väder de resterande dagarna så kanske även jag får riva av projekten.

Vi har en och en halv klätterdag kvar innan även vi två kärlekskranka pojkar får komma hem till snökaoset. Vi längtar… lite.