Snön ligger vit på taken...

...varför endast ett fåtal känner mersmaken.

Det kom lite snö igår för er som inte har uppmärksammat detta av olika anledningar. Förutom detta kunde förutsättningarna för den stundande klättringen inte vara bättre! Strålande sol, nybryggt kaffe och en svårslagen entusiasm.

Preppad anmarch.

Till vår stora förvåning är ängen, där det för precis en vecka sedan var trängre än på en Spice Girls konsert, helt folktom. Det enda som brutit det vita havet är spåren efter en liten hare.

Vackert.

Väl på plats tar jag och upprättar en MadCouch och sätter mig och sippar lite kaffe i morgonsolen samtidigt som Danne likt en gasell spritter fram över blocket för att rensa urtoppningen till unox.

Crème Brûlée, någon?

I samma veva som detta skymtas resterade delen av sällskapet ute i snöhavet.
- Se där! Dom kommer på skidor. Smart drag! sa Danne.
Det visade sig dock att det endast fanns två stycken skidor att tillgå och Jon tog båda dessa!
- Surt, sa räven.

Den "andra" vägen.

Med lite ytterligare utrustning borstades även urtoppningen till MB upp och med den arbetsinsatsen som detta innebar var det väl tur att någon kravlade sig upp för denna delen av stenen. Denna prestation var det herr Andersson som stod för. På andra försöket.

Här putsas och fejas det.

Efter en stund kom även Jerk förbi med klätterskorna instuvade i skidtrikån. Ett kort tag senare var det bara Danne och undertecknad kvar. Då var det dags att klämma lite på projektet.
Daniel letar upp lite ny beta.
Efter ett par graciösa fotplaceringar och positioner sträcker han sig och tar vänsterhanden till vänster om juggcrimpen, rockar över mer på den höga vänsterfoten, placerar högerfoten på startgreppet och glider upp med högerhanden på crimpen där det är över.
Detta var tanken iaf.

Tyvärr verkar det inte bättre än att vi mest står och fryser mellan de fruktlösa försöken.

Det man kan säga är väl att om Danne kommer upp först kommer han göra det i bästa stil. Skulle exempelvis jag komma upp först skulle det bara innebära just detta.

Fingrar.

En sista fundering jag har är: varför kan man aldrig sluta i tid?
Svaret är antagligen: för att klättring är så förbannat roligt!