Stockholmsbeta på Youtube

Jag har gått igenom hårddisken och hittat massor av filmmaterial som jag inte har kunnat hitta någon användning för, så fick jag en idé.

Jag startade en Youtube-kanal där jag kommer lägga upp klipp som på ett så enkelt sätt som möjligt visar beta på olika leder.

Ingen musik eller snabba klipp, utan endast klättring.

http://www.youtube.com/stockholmsbeta

Jag kommer fylla på mer och mer i framtiden.

Men redan nu finns några godbitar.

/Martin

Breaking the law

Ibland kan man åka till Örnberget. Vi har genom åren valt att gör det väldigt ofta. Ett resultat av det är att vi har klättrat nästan alla egna linjer plus ett gäng varianter och kombinationer av dessa. Detta i sin tur leder till att det i alla fall hos mig har vuxit fram en girig önskan om att faktiskt få ha kommit upp överallt på berget. 

Ibland yttrar sig den drivkraften i att jag drabbas av hybris och ger mig på insteget till Breaking the law. I hopp om att vintersäsongen har gjort underverk med min kropp så är självförtroendet i regel ganska stort. Jag tror verkligen att det helt plötsligt kommer att kännas lätt. Det gör det inte. Det har inte gjort det någon vår de senaste tre åren, och inte gjorde det det i förrgår heller. Samma vedervärdiga vassa sika-grepp, samma svarta hala fotsteg, samma äckliga mono. Till råga på allt testade jag dessutom ledens riktiga utsteg och fann till min förvåning att det har begåvats med ett fruktansvärt axelkrux. Usch!

Breaking the law är ingen fin led. Det tror jag inte någon kan tycka. Det är till exempel väldigt lätt hänt att skada sig om man har underkapacitet vilket jag ju uppenbarligen har. För mig är den bara vidrigt hård. Varför vill jag göra den så mycket!?

Påskfilm från Åland!

En liten film från påskhelgens äventyr.
/Martin

Ålandsfilmen - Påsken 2011 from Martin Leidebrant on Vimeo.

Påsk på Åland: Sändfest och nära-döden-upplevelser...

Jag, Simon, Zsófi, Robin och Sarah tog partybåten till Åland över påsken.

Vi slöt upp med familjen Sandgren-Massih som vänligt nog bjöd in oss till deras lilla kryp-in ute på ön.
Så här i efterhand kan jag bara konstatera att vi har haft en superhelg!

I fredags började vi vid Hammas, som Simon besteg med bravur och gubbstön.
Själv fuskade jag mig upp för vänstertraversen.
Massih sprang runt som den medelålders duracellkanin han är och överglänste oss småglin med att repetera allt han såg.
Tror att jag såg han klättra Hammas fem gånger, med olika insteg.

Vi gick vidare ned mot Martikainen där det var finsk folkfest. Ungefär 20 pers som skulle klättra på samma problem var som upplagt för totalt kaos. Vi pausade lite, och både Erik och Simon smög sig upp för Steel Pulse, krimpproblemet mittemot Martikainen. Själv hade jag inte en susning.

Simon visade även på ovanlig kylskåpsstyrka och var riktigt nära på att göra Super-Martikainen senare på dagen.
Efter att ha fallit på slutmovet en gång, och cruxmovet ca 20 gånger var dock nederlaget ett faktum.
Bra jobbat ändå tyckte vi alla! Själv hade jag inte en susning.

Fullsatt på Martikainen...

På lördagen så skulle det klättras rep!
Åland bjuder inte bara på bra blockklättring, utan även på ett väldigt trevligt utbud av snörklättring.
Massih agerade bergführer och visade oss skålberget. En trevlig och ganska imponerande 20-25 meters klippa med ett antal bultade/mixade/tradleder signerade Rickard Hedman någon gång under tidigt 90-tal.
För att beskriva dagen lite snabbt, så innehöll den följande:

1. Jag onsightade en lite snålt bultad 6plussa med dödsångest.
2. Simon värmde upp på Finlands hårdaste sjua.
3. Sarah och Zsofi hängde på 6plussan.
4. Erik jobbade på någon hård sprickled med rostiga pitonger, och jag var nära på att dö efter att Erik slet ner en kubikdecimeter stor sten som slog ner en meter från mitt huvud.
5. Erik fortsatte uppåt på samma led bara för att ta en rejäl susare genom ett träd från dödsrunouten på utsteget.
6. Simon och jag stånkade oss upp för "För fulla muggar", 7b/+/c (Det råder delade meningar här.)
7. Robin och Sofia såg starka ut på ovannämnda led.
8. Jag gjorde ett sjukt dåligt onsightpress på någon 7b, och föll i första bulten. Lika bra det eftersom det hängde nått som tydligen kallas "fräänds" i min sele och som jag var livrädd för att använda.
9. Det var sjukt jävla underbart väder!

Skålberget...

På söndagen var det dags för bouldering igen, och denna gång åkte vi till Kasviken.
Jag, Erik, Simon och Robin stånkade oss igenom taket på Pop the glock. Hade problemet legat i Stockholm hade det varit ett solklart femstjärnigt problem. Tyvärr ligger det i Finland.

Jag och Simon gick bort och kravlade oss upp för Frispel, vänster varianten av Game over.
Sydde, som förövrigt också var där såg stark ut på Game over, men tyvärr hade familjen Sydstrand-Bäckström en färja att passa så att sändet uteblev för denna gång.

I och med Syddes hemfärd försvann också alla paddor under blocket, vilket ledde till att vi gick bort till Dodo-blocket.
Och hör och häpna! Simon den lilla parveln, kravlade sig upp efter ca 1000 försök.
Hans första 7c och han var var så glad, så glad! Grattis Simon!
Själv hade jag inte en susning.

Den krulliga boulderkungen...

Mycket har fångats på film, och snart kommer den upp här på bloggen.
Murphys lag verkar gälla i Finland också, eftersom kameran dog mitt i pluttkorvens sänd. Så kan det gå...

Till slut vill jag tacka Erik och Sofia för att de varit så otroligt snälla och låtit oss bo i deras stuga, äta deras mat, och bada i deras bastu. Trevligare och mysigare familj får man leta efter!

/Martin

Det börjar närma sig!

Fingret känns så pass mycket bättre att jag vågar skriva att det börjar bli det! Känns skönt att man kanske kan få sluta handen i en sån där härlig full krimp snart.

Har varit ute i påskhelgen med herr Sundgren och klättrat något hårdare än jag gjort nu ett tag. Har hållit mig till open hand för det mesta och det börjar kännas lite läskigt bekvämt att göra det. Introducerade Lavan till Östnora och han gillart. Fick klättra en superfin led, sprickan, som startar likadant som den där härliga sloper hangeln. Rekommenderas starkt! Fick klättra en inte lika fin linje också på Stockholms kanske sämsta klippa, this is --- shit.

Så idag var vi ute på Vårdberget och klättrade. Jag, Erik och hör och häpna, Michaela! Det gick riktigt bra och planer finns för ytterligare klättring till helgen.

Michaela klättrar Dolly

Erik och jag klättrade några kilturer vilket det, iaf för min del, behöver bli fler av inför hösten.

Erik bestiger Lysmaskidyll

Insåg att mitt kära rep, vilket Michaela trodde var en svan då hon tittade i kameran, behövde kapas efter klättringen med brottarn'. Var lite väl mycket Slovensk stil på det hela.


PS. Glömde att påminna om att solskyddsfaktor skall numer finnas i säkerhetsutrustningen. Jag har nämligen bränt mig någon infernaliskt under dagens klättring.

Stonelove!

En glad och stolt Bosma visar upp sin senaste skapelse.

Nya märket Stonelove. 10 grymma serier, med 5 grepp i varje är bara början.

Designade under många svettiga timmar i grepprummet på verket med sandpapper, knivar, raspar och alla möjliga hemliga verktyg.

Finns att klämma på inne på verket.

Ekoberget

I går var Linda, Peter, Anna och jag på Ekoberget tillsammans med en skock andra. Det var varmt och mysigt. 

Dom flesta skrattar lite när jag säger att jag ska åka till Ekoberget. Jag förstår det. Det är mysigt, snällt, bulligt och fast. Tryggt och bekvämt. Ett fikaberg.   

Det många dock glömmer är att det finns en hel drös med leder som är både fina, hårda och läskiga. Robins leder Breña och Hallucogenia samt Anomalocaris och Vårkåt är utsökta turer på perfekt sten och har man inte testat dessa så har man i mina ögon dömt ut klippan alldeles för tidigt. 

Glad Påsk!

   

Tony Rickardsson

Sitter på verket efter ett dåligt pass med ont i fingret när dom andra är ute på träskberget. Kul fest...

Hudproblem...

Träskberget var trevligt...

Träskberget - Dag 1

En gammal pärla vaknade idag till liv. Träskberget är färgen i vår.

Martin: Mr Wint andra försöket, Mr Kid Flash.
Massih: ? 8a, väldigt fin.
Daniel: Scaramanga direkt, 8b.
Jaaag: Mr Wint andra försöket, Mr Kid andra försöket.

Jag vann inte men är ändå väldigt inspirerad för ovanlighetens skull. Bultar över hela berget och det som inte är fint är säkert bra träning.

Väldig oreda bland lednamn och grader. Men det sätter sig nog.

Lite av varje

Vi som utgör det numera rikskända bloggsällskapet tatatataa har alla våra inbördes kvaliteter:

Peter är starkare än någon annan jag känner (och enligt facebook känner jag långt över 200 personer).

Martin har större biceps än Peter. Och axellångt voluminöst blont hår.

Jag har överlägset bäst skäggväxt och kan röra jättemånga kroppsdelar samtidigt när jag dansar.

Slutligen har vi Erik Lundqvist (Lundquist, Lunquist) vår frontman och vårt ansikte utåt. Återigen har ryktet av hans bedrifter letat sig fram till förstasidan på världens största oberoende nyhetssajt.

Apropå det tycker jag att det vittnar om utomordentligt journalistiskt omdöme då det påstods att Erik ännu inte klättrat 8b. Helt korrekt analys med tanke på att Svarttjärn är ett litet skitställe som dessutom snart kommer att falla ner av sin egen tyngd och med ett brak bli förpassat till historien; en av många glömda och igenvuxna väggar i vårt avlånga land. Eller?

Jag börjar ana oro då det börjar tisslas och tasslas om den gudsförgätna väggen ute på Ingarö. Ska jag återigen först bli berövad mitt självförtroende och sedan mina vänner?

Jag: Vart ska vi på lördag?

Peter/Martin/Erik: Sorry, vi ska till Svarttjärn. Men vi kan åka till nåt lite lättare ställe nästa helg. Kanske.

Än så länge får jag i alla fall vara med och idag var det Örnispremiär för året. Jag, Martin och Peter möttes av en perfekta förhållanden i form av snustorr klippa, klanderfri friktion och lättpratade bergskamrater. Det enda som kunde klagas på var pumpen (Peter) eller styrkan (jag) eller både och och lite till (Martin). Martin hatar numera I'll be back. När han blev nedfirad lät det mer som om han hade blivit våldtagen av leden snarare än att själv ha försökt bestiga den.

Men det var i alla fall härligt att vara tillbaka på gammal upptrampad mark och få nypa i samma gamla grepp som tidigare år. Det är som om man blir mer och mer värdekonservativ för varje år som går. Det här var ju ett särdeles spretigt inlägg så jag passar på att avsluta med att visa upp en bild från gårdagens Östnora-tripp när Peter för en gångs skull inte tyckte att det var sådär jättehärligt med utflykt utan mest var bakfull och tvär:

Kort långresa

Hela tattarsällskapet plus Mio, Matilda Söderlund, Miriam, Bosma och Jonas tog idag en lördagstripp till Östnora. Solen sken, vinden var frisk och berget torrare än Flaten. I god och aningen kristerlig stil klättrades det på franska väggen och på Per Elofs vägg.

Stort grattis till Matilda som tog sig upp för l'arc de triumphe, 8a+, trots att hon inte klättrat utomhus i Stockholm på fem år. Själv fick jag inte beskåda bedriften men tack vare min erfarenhet gällande tösen anar jag att det såg lätt och smidigt ut.

Fantastiskt roligt var också att min lille vän, Simon, pallrade sig upp för Kill the bill. Och det trots mycket dåliga odds inledningsvis. Han var så glad! Och det var tammefan jag med.

Trevligt på det hela taget, dit far vi igen! Andra fina leder är Per Elofs led och gott och blandat... å för den som söker ära och berömmelse finns det mycket sten utan leder! 

Film, film å mera film... och en massa Erikar...

Igår klättrades det på Brudberget.

Slap Story är tyvärr fortfarande hård, och FGA likaså.

Lite ny beta hittades det dock, så det ska bli kul att åka igen nästa gång.

För tillfället har jag ca 50 filmade misslyckade försök på FGA.

Vi får väl se om den filmen någonsin kommer ut.

Idag klättrades det på talludden.

Jag, Stark-Erik och Lill-Erik smög oss ut under kontorstid.

Endast en av Erikarna tog sig upp för "Stå på", 7c+ som blev dagens 3-timmarsprojekt.

Talludden verkar förövrigt vara en alldeles strålande vårklippa. Trots mugget vid orminge bouldring, så är klippan snustorr. Mycket tilltalande för vårens efter-jobbet-klättring.

Sen blev filmen från Moonwalker klar också.

Erik gånger 2 igen, och endast en kom upp. (Även om den andre gjorde desamma helgen efter.)

/Martin

Moonwalker, 8a from Martin Leidebrant on Vimeo.

I en annan del av Nyköping

Parallellt med NM i lördags åkte Simon och Massih ner till Nyköping och Bistaberget i jakten på att få repetera den nu mer omtalade Moonwalker. Det gick bra. Dom repeterade leden.

Fick tips av Luhren i morse om riktigt vassa turer till höger om MW vilket låter lockande. Ses på Bista! Långt borta är det nya nära.

Film från Boulder-NM i Åbo

Eftersom jag har varit sjuk hela helgen, och verkligen inte haft något bättre för mig så satt jag och spelade in live-streamingen från Boulder NM och satte ihop en liten film över svenskarnas insats.

Dålig bildkvalité, dåligt ljud (ibland inte alls), och hastigt ihopsatt.

Det ska tilläggas att uppkopplingen mot den finska hemsidan inte var alltför stabil så en del missades...

Men för er som missade spektaklet. Varsågoda! Team Sweden in the Motherland!

Stort grattis till Robban!

Peter ställde ju upp i tävlingen så vi väntar på en noggrann redogörelse från både kval, final och efterfest så fort han kommer hem. (Så länge får han ett tröstpris i slutet av filmen.)

/Martin