Det börjar närma sig!

Fingret känns så pass mycket bättre att jag vågar skriva att det börjar bli det! Känns skönt att man kanske kan få sluta handen i en sån där härlig full krimp snart.

Har varit ute i påskhelgen med herr Sundgren och klättrat något hårdare än jag gjort nu ett tag. Har hållit mig till open hand för det mesta och det börjar kännas lite läskigt bekvämt att göra det. Introducerade Lavan till Östnora och han gillart. Fick klättra en superfin led, sprickan, som startar likadant som den där härliga sloper hangeln. Rekommenderas starkt! Fick klättra en inte lika fin linje också på Stockholms kanske sämsta klippa, this is --- shit.

Så idag var vi ute på Vårdberget och klättrade. Jag, Erik och hör och häpna, Michaela! Det gick riktigt bra och planer finns för ytterligare klättring till helgen.

Michaela klättrar Dolly

Erik och jag klättrade några kilturer vilket det, iaf för min del, behöver bli fler av inför hösten.

Erik bestiger Lysmaskidyll

Insåg att mitt kära rep, vilket Michaela trodde var en svan då hon tittade i kameran, behövde kapas efter klättringen med brottarn'. Var lite väl mycket Slovensk stil på det hela.


PS. Glömde att påminna om att solskyddsfaktor skall numer finnas i säkerhetsutrustningen. Jag har nämligen bränt mig någon infernaliskt under dagens klättring.