onsdag 22 juni 2011

Det är fötterna som avslöjar oss

I dag/natt satt jag på tunnelbanan i färd att åka hem. Helt plötsligt får jag en knuff i sidan från karln intill mig. Ett ögonblick får jag tänka till innan jag känner igen ansiktet men jag kan direkt placera den unge mannen som en klätterkamrat från förr. Vi hälsade glatt på varandra varpå han berättade för mig att det som först hade tilldragit honom hans uppmärksamhet var att den unge mannen som satt bredvid honom hade en väldigt bekant typ av fötter. Jag tittar ner på mina fötter som för dagen har halkat ner i ett par avslöjande flipfloptofflor och jag kan inte annat än hålla med om att dom är karaktäristiska.

Så. Det är alltså inte mina ådriga underarmar, mina grova händer, mitt vindpinade ansikte eller min breda ryggtavla som utmärker mig och den kraftsport jag likt AL tror att jag utövar... Nänä, det är mina broskdeformerade fötter och kanske även den antydning till nagelsvamp som jag väljer att inte se som får folk att höja på ögonbrynen.

Fidde sade en gång till mig att det som han har med sig från sin tid som aktiv klättrare är en dålig hållning och en ganska stor låda med klätterutrustning som man förslagsvis kan ha i källaren. På min lista tillkommer artros och ett poängkort på 8a.nu.

5 kommentarer:

Anonym sa...

LOL!!

Maja Fresk sa...

Gött! Dax att ta fram fossingarna ur jympisarna då, så folk kan förstå hur grym man är på klättring! ;-D

Anonym sa...

Det som utmärker klättrare är väl en oförmåga att prata om annat än klättring.

källa:

http://pimpinandcrimpin.com/wordpress/wp-content/uploads/2010/07/graph1.jpg

Erik sa...

det är väl den dystra sanningen. Men så länge man har en fin bubbla kan man faktiskt trivas riktigt bra i den.

Anonym sa...

Även de av respektive väldigt välkända "klorna", som sitter där annars mjuka lena fingrar skulle suttit. Ämnade för ömma smekningar av kind men av hård sten omgjorda till sträva tassar. Man vänjer sig vid det också. // respektive