En snabbvisit i Zillertal

Under långhelgen bjöds det på klättring i Österrike.

Förväntningarna var skyhöga när jag satte mig på flygbussen mot skavsta på onsdagmorgonen.

Efter att ha spenderat en vecka i Schweiz under våren, såg jag fram emot att bege mig tillbaka till alperna för lite mer granitklättring.

Bosma hade varnat mig för det oberäkneliga vädret bland bergen runt Zillertal, och väderprognosen såg väldigt dyster ut.

Efter en magisk bilfärd genom dalar och tunnlar kom vi fram till Zillertal och parkeringen vid Ewige Jakgründe, en av de mer kända sportklätterklipporna i Zillertal.

Regnet öste ner, men vi hittade en brant vägg och lite lekklättring bjöds det ändå på under tisdagkvällen. Efter lite misslyckade försök på klassikern Muttertag, började regnet tränga igenom klippan och vi begav oss upp till campingbilen och söp oss fulla istället. Det enda självklara valet helt enkelt.

Dagen efter hade regnet avtagit, och bakfulla och trötta begav vi oss tillbaks till klippan för lite mer klättring. Jag drog mig upp för en helt magisk arete, Stone cold sober.

Missade onsighten på instegskruxet, men lyckades gå onsight från och med första bulten upp till ankaret. Riktigt nöjd klippte jag ankaret och firade ner.

Sen hände det otroliga.

Medan jag säkrar Marcell på samma led hör jag en riktigt hög duns.

Jag kollar upp på Marcell och han ser ner på mig med ett förskräckt ansiktsuttryck.

En bit till höger på klippan har en klättrare tagit ett markfall från ca 15-20 meters höjd.

Ambulansen och polisen var snabbt på plats, och pratet börjar gå bland klättare hur detta kunde hända. Otroligt nog har karbinen i en quickdraw helt enkelt gått av på mitten, och den ligger i två delar på marken. Klättaren hade klippt in sig, sagt "ta", och medan han sitter i bulten går karbinen bara sönder. Säkraren som är nybörjare, är inte beredd på det långa fallet och klättaren gör i princip fritt fall rakt ner i marken.

Gruppen består av medlemmar från en klätterkurs, och det enda jag kan tänka mig är att karbinen hade skador sen tidigare kurser. Man har ju hört om mikrosprickor som uppstår i karbinerna om de tappas från hög höjd. Jag har dock personligen aldrig sett detta i verkligheten och visst var det en riktig väckarklocka.

Klättraren var vid medvetande när ambulansen kom, och jag hoppas verkligen att han kommer återhämta sig. Personligen såg jag inte fallet, och jag höll mig borta från att se den skadade klättraren, så allt ovan är mest spekulationer men verkar ändå vara det mest troliga.

Något skärrade och oroliga bestämde vi oss för att åka och bouldra för resten av dagen.

Märkligt hur intryck som detta verkligen sätter sig i skallen på en, och man börjar fundera vad det är man håller på med egentligen.

Bouldringen ägde rum i Sundergrund.

Ett område högt upp bland bergen, med en något hemsk 45 minuters approach, längs en brant grusväg. I Sundergrund ligger Zillertalska klassiker som Moonwalk och Hotel California.

En helt magisk äng, mitt bland bergen, kossor och bäckar. Varmt var det också, och solen låg rakt på blocken så mycket till bestigningar blev det tyvärr inte denna dag.

Min vän Krischa lyckades åka av på toppen från en highball på ca 7 meter och föll med en smäll ner med hälarna i en bergshäll, för att sen studsa vidare ner på crashpaden.

Jag lyckades stoppa fallet något, men dagen avslutades med sjukhusbesök och röntgen.

Som tur var, så var allt okej och han klättrade redan nästa dag.

En rätt händelsefull första dag i Zillertal alltså.

Moonwalk, 7a+

Hotel California, 7b+

Krischa, och lappen vi lämnade på bilen innan vi åkte till sjukhuset.

Dagen efter begav vi oss till Schwarzewand, en riktigt fin nyutvecklad klippa i Zillergrund. Mest hårda leder i åttaregistret, så nu var det dags att projektera.

Kom löjligt nära på Die sendung ohne name, 8a/+ men efter att solen letade sig fram mellan molnen kändes slopern i kruxet nästan omöjlig att hänga kvar i.

Denna klippa var en av höjdpunkterna på resan, och hit vill jag verkligen tillbaka. En stor grotta, som leder upp till en otroligt vacker kolsvart vägg var en imponerande syn.

Schwarzewand

Die sendung ohne name

Dagen efter besökte vi Bergstation, en klippa ovanför Ginzling wald och dagen spenderades med onsight- och flashförsök på diverse leder. Solen låg rakt på, och hettan var oundviklig.

Vi avslutade med lite bouldering i skogarna nedanför klippan.

Jeanno i Bergstation

Den sista dagen fortsatte vi med bouldering runt Ginzling, och jag filmade en hel del.

Ska försöka redigera ihop en liten Schweiz/Österrike-film när jag får tid.

Så, mitt omdöme om Zillertal är att det framförallt är helt magiskt vackert.

Bouldringen var bra, men kanske inte så bra som jag hade hoppats på, dock besökte vi aldrig det ställe som ska vara det bästa enligt många, Zillergrund.

Repklättringen var helt suverän, precis lika bra som i Schweiz.

I sommar ska jag försöka åka tillbaka och kolla in lite andra områden i Österrike som ligger på lite högre höjd, men om värmen inte stoppar oss så är Zillertal definitivt ett alternativ!

/Martin

Vackra Zillertal