Dom gånger jag har varit skadad har jag drabbats av allmän nedstämdhet, kraftig rastlöshet och en känsla av att livet är makalöst orättvist. Folk pratar om andra folk, folk som svälter. Folk vet inte vad dom pratar om, mig regnar det överlägset mest på.
Tyckte det Hanna skrev var roligt och gulligt. Hade jag varit begåvad och haft självdistans hade jag kanske kunnat få fram något lika tjusigt under någon av dessa perioder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar