Adventstid

Nu för tiden är det antagligen lättare för mig att klättra upp för små rosa moln än för någon att få med sig en tatataare ut dagen efter en fredag- eller lördagkväll. Den ena är så att säga i sämre skick än den andra.

Så jag och Elias begav oss till flaten i går. Perfekta förhållanden. Det lilla blöta som var kunde lätt fixas med brännare. Om man haft med sig den. Vi prövade mickes 30-årsfest. Mycket finare än vad trott. Intensiv, rolig och tydligen helt naturlig. Bortsett från bultarna. Rekommenderas!

Film från Boulder Bash

Eddie Stokstad har gjort det igen.
Mycket fin film från fredagens Boulder Bash där för en gångs skull hela tatatataa-sällskapet var representerat. En var trött efter för mycket problembyggandes, en var lite för överförfriskad, en hade för korta shorts, och en gick hem alldeles för tidigt.



Boulderbash 2012-11-16 from Edvard Stokstad on Vimeo.

Uppföljning

Eftersom Simon är lite blasé när det kommer till att ta för sig på webben så hade han inte läst tidigare inlägg. Men jag svalde så gärna den skymfen eftersom det blev än mer skojigt när han i den första butiken vi besökte lyckligt ovetande satte igång...

Flanören

För er som undrar vad Simon gör när han inte undervisar kunskap, krimpar på slopergrepp, tränar bänkpress på det lokala gymmet eller hänger sina nytvättade strumpor med lagom internavstånd så följer här en avslöjande bild.

Precis här trivs han som bäst. Med nummerlappen i ena handen och korgen i den andra, snart fylld av delikatesser som till och med skulle få vår käre vän Robin Dahlberg att baxna. 

Och det är väl bra det. Att någon av oss håller stilen. Nu ska vi till Italien och det är med mycket värme jag ser fram emot att bli undervisad på temat Ventricina Piccante, Finocchiona, Sopressa Veneta al Aglio och Coppa di Parma.

SM

Grattis vårt eget lilla muskelknippe till en sjundeplats i SM!

Vi på tatatataa är stolta över att någon av oss fortfarande håller sig i slag och fortfarande kan tampas med alla gymtalanger!

Nyturer i Skevik

Ännu en film från Sveriges nya klätterfilmskreatör, Edvard Stokstad.
Daniel har gått sitt projekt "Modig" i Skevik.
Grattis till det!


Modig from Edvard Stokstad on Vimeo.

Höstljus vid skevik

Idag gjorde Daniel sitt projekt vid skevik, ett tak av kylskåpstyp. Typ. Grattis! Eddie var med och filmade så snart får vi säkert en fin film av bedriften.

I övrigt var det lite småblött tyvärr. Enligt gossarna i svarttjärn var det likadant där. Vi får hoppas på morgondagen.

Edvard Stokstad

Erik och hans vänner klättrar from Edvard Stokstad on Vimeo.

Edvard har en ny kamera och talang så det både räcker och blir över. Konstigt att det inte blev något ljud med tanke på att mikrofonen var något i hästväg. Men jag är ju ingen konstnär...

Dödskalleberget v17

I går siprade det mesta på träskberget. Jag och Matin testade Vox-populi-väggen som ju ska vara bra med den ena stockholmsklassikern efter den andra stolt uppradade. Vi tyckte det var mycket mycket sämre än den vanliga väggen med mr Wint och mr Kid med flera. Men vätan kan ha påverkat oss. Till råga på allt så lyckades jag fylla min Ifån med myggmedel. Fan ta den som såg till att Mygga fick glasflaska.  Och fan ta den som lade myggmedlet i topplocket och sedan slängde ryggsäcken lite kaxigt mot en sten.

Hur som helst, idag var det bättre. På alla sätt. Inte blött, inte för varmt och stans bästa sten. Dödskalleberget. Jag har för mig att Mio och mr Magister fick nya bultar redan förra säsongen men hur som helst så är det fantastiskt vilket lyft detta inneburit! Stort tack till den skyldige. Dessutom blir det mer av den varan, stort tack till bultkommitén som kommer sätta tänderna i hylsbultarna som jag efter föreläsning från Johan insett är mycket sämre än vad jag vågat tro. usch

Dagens bedrifter stod Elias och Fredrika för när dom gjorde respektive såg mycket lovande ut på Mio.

Populärkultur

Varför inte ta och testa lite kvalitet istället tänker jag och lämnar med varm hand över till kreatören Edvard Stokstad.



Study from Edvard Stokstad on Vimeo.

Krigarkaniner och Västervik

Regn hela lördagen för oss och säkert för de flesta andra. Tack ändå, Jim och Stefan, för en trevlig sammankomst.

På söndagen sket vi i det hela och for till Solvik. Ganska blött på klippan men Martin fick gå Krigarkaninen ändå, grattis.

Väldigt skagig film, jag satt i ett träd.


krigarkaninen from Erik Lundqvist on Vimeo.

Solvik

Ojojoj vilken helg. Fantastiskt väder och glatt gäng.

Blev en finnfemfelfilm när Eddie ger sig i kast med leden med samma namn. En led som dessutom passade vår långe och satta vän som handen i handsken!
Eddie på Eddie from Erik Lundqvist on Vimeo.

I övrigt fick vi se Crille Jansson dödspressa på Utopia, Said på Ouzo, Massih och Bosma på Rocko, Simon och Martin på krigarkaninen och Matilda på Alibaba och Tröttkeps. Och mycket mycket mer.

Om det blir som man vill ses vi igen nästa helg.

Waldemarsvik

Johan är inte bara rolig och stark. Han sitter också inne på fantastiskt bra information om vart man ska vända sig för att få klättra udda och fina turer. Stegeborg var ett bra tips. Waldemarsvik ett annat. I Waldermarsvik finns Johans 50-års-present, turen Johans 50-års-present. Enligt några är det en av Sveriges finaste turer i sin grad. Leden följer en tydlig naturlig spricklinje och är svagt överhängande. Stenen är kompakt och rödaktig granit med friktion a la östergötland. Klättringen är ojämn men ändå ihållande och består i stort av tre intensiva partier med pampig klättring avbrutna av två bra vilor. Klättring mer eller mindre hela vägen till toppen.

  Martin säkrandes

 

Så. Ta en sväng till Waldemarsvik! Jag och Martin rekommenderar det varmt! Man kan också svänga förbi Stegeborg på vägen om man inte vill vara utelämnad till endast en led. Tempelväggen är fin.

Helt plötsligt händer det

Man vaknar en morgon och känner sig uttorkad. En finne kanske har blommat upp. Fingrarna är fnasigare än vanligt och man fryser på väg ut till duschen.

Det har blivit höst. Det är fint. Kampen är slut, nu kommer allt som varit svårt bli lätt. Äntligen.

En helg i Solvik

I helgen åkte vi alla, minus Peter, plus en annan Peter till Solvik. För mig var det första besöket och jag blev glatt överraskad av vilken fantastisk klättring som fanns tillgänglig endast ett par timmar från Stockholm. Klättring på riktigt konstaterade vi i samförstånd.

Erik skrek manligare än vanligt sig själv upp för en 7c+, medan Peter i sann Bosma-anda klättrade irriterande lugnt och kontrollerat. Namnet på leden lyckades jag inte hitta. Jag själv frustade mig upp för klassikerna Ali baba, Horväder och Akapella. Vi stötte även ihop med Hampus som lyckades länka ihop en nytur på klippan. Bra jobbat!

Camping vid badplats, kvällsdopp, trasig BiB:a och ett inte alltför spektakulärt meteorregn satte standard för många kommande mansresor ned till Linköping.

Tyvärr finns det varken film eller foto från helgen så ni får nöja er med ett rätt trist blogginlägg i textformat istället.

Brakmaren - en sommarklippa

"Ska vi inte bara dra till örnis?"

säger vi alla i sällskapet obehagligt ofta. Simon klart oftast, sedan kommer nog jag, sedan Martin men mer sällan Peter som hellre bara blir ännu större och ådrigare på något av stockholms alla gym.

I jakt på sommarfunktionella alternativ (Margreteberg besökte vi ofta för några år sedan) frågade jag Johan L om råd. Brakmaren är bra, sade han. Nordvägg.

Det var bra tyckte vi. Perfekt avbrott från mjölksyreterrorn på örnberget. Korta, branta leder i grader mellan 7b och 7c. Skugga hela dagen och inte så friktionsberoende klättring. Vi filmade de tre lederna som vi tyckte var finast. Rutten filmkvalle men det är det som bjuds.

Nya filmer till stockholmsbeta-kanalen.

Jag hade lite överblivna filmer från sommarens klätterdagar.

Här kommer de!

/Martin

Ny(näshamn)turer

Efter lång tid av bortförklaringar tog oss vi till slut i kragen och bultade upp två nya turer på en ny och än så länge hemlig klippa i nynäs.

Stort tack till Scott som lånade borrmaskin och till Anders på Addnature som ordnade blixtleverens av bultar!

Resultatet blidde två tydliga och fina linjer. En ganska brant som följer en mycket dåligt säkrad sprickformation. En ganska vertikal som följer det jag alltid trott är ett groooove. Båda lederna blev asa-asa-hårda. Behövs definitivt stick för att vi ska ha någon chans.

Vi tyckte det var förbannat kul och vi kan rekommendera aktiviteten. Det var inte alls så jobbigt som vi trodde, det var bara en tröskel som behövde forceras.

Här är Martin på den som antagligen kommer bli den lättare leden!

Erik under klippan.

 

Från sidan... klippan är ca 10-12 m hög.

Falltest

Gårdagens bedrift stod Johan L för. Han gjorde antagligen andra repetitionen av Bran flakes som sattes upp av honom själv när det begav sig och då fick graden 7c. Igår kändes det hårdare sade Johan.

Hårdare kändes det också för oss andra. Varmt, fuktigt och vindstilla. Som gjort för något helt annat. Ett falltest t ex. Jag har sedan några veckor tillbaka varit uppslukad av leden Power trip. Entusiasmen har dock dämpats  av vetskapen att det är kutym att strunta i det sista klippet vilket leder till en i mina ögon osäker run out. Det är lugnt säger vissa... kanske, kanske inte.. Själv tog jag tag i karbinparet så jag slapp bli varse.

Hur som helst tog jag saken i egna händer och genomförde med Peter B ett litet falltest. Vi knöt in min ryggsäck och släppte den ungefär där man är om man ramlar på sista flyttet till kanten. Ryggsäcken damp ned ca 40 cm ovanför det stora stenblock som är beläget under klippan. Lite tyngd på det... och jag har bestämt mig för att träna för att kunna klippa alternativt vänta på bättre stick och klippa (ordvits). Till och med Johan blev nog lite nervös när han tänkte på att han inte repeterat leden för andra gången, vilket är en del i hans årliga plan som består av att repetera alla lederna på Svartjärn förutom gränslandet och dennes variant.

I nästa vecka ska vi prata om hur Peter och Simon hade det i Ceuse.

hej hej!

I brist på annat

kan man ju alltid götta sig i bilder från förr. Denna gång är det Martin som praktiserar målinriktad klättring i Magic woods.




Ry var väldigt nära på Breaking the law i går. Föll på näst sista kruxflyttet. Peter är också nära men bryr sig enligt egen utsago inte det minsta om leder av så låg kvalitet. Så då är det ju skit samma.

Han och Simon drar till Ceuse om en vecka. Peter har tränat som bara han kan och Simon har ont i fingret. Men som vanligt kan allt hända.

En helt annan grej.. Jag tyckte det var så häftigt när jag för några år sedan tillsammans med ett tjog andra krokiga klättertyper stod och imponerades av Matilda när hon klättrade bättre än någon av oss på klätterverket. Äh, inomhus är väll en sak... kanske någon råkade säga. Nu är hon bäst i världen, hur läckert är inte det?

Ytterligare en helt annan grej.. Solvik öppnade den 1a juni för er som inte redan vet det, så nu är det bara att åka ner och bränna bort fingertopparna.

allt gott..............................

Sator

Igår sken solen på Örnberget. Så filmen där Elias klättrar Sator sket sig en aning.

Foux-du-fa-fa.

En treveckors klätterresa genom södra Frankrike har kommit till sitt slut och så här i efterhand kan jag bara konstatera att det har varit helt fantastiskt! 

Dunderpump i St Legér, överflöd av flappers i Buoux, fågelskit i Volx, efterfest i franskt hiphopkollektiv i Gorge du Tarn, solbränna i Chateauvert och träningsvärk i Céuse.

Något som dock slog oss var bortfallet av franska klättrare på väggarna. "Alla åker till spanien" berättade de få som vi träffade.

La Rose de Sables, Buoux

Rêve de Papillon, Buoux

Tresor du Zebre, Gorge du tarn.

 Otroligt fin travers som avslutas med 10 meters runout.

Volx i Volx.

Vårnyheter

Våren är här på allvar och så även på Örnberget. Nytt för i år är att I´ll be back och Breaking the law har förlorat varsina grepp, att rep tydligen kan gå av och att den mystiske grannen syns på tv. För den som väljer rätt dag och tid finns även möjlighet att få sig en ordentlig stubbe eller dylikt i pallet. En av dessa nyheter är så pass het att den har gett upphov till en teknisk utredning, gissa vilken!

Något som inte är nytt för i år är att man fortfarande kan bli av med sina karbinpar om dom lämnas vid klippan. 

Skulle också vilja passa på att flagga lite för Martin Jakobsson som har sett mycket stark ut den senaste tiden, i dag på I´ll be back. Martin klättrar modigt, stabilt och vuxet vilket är något som imponerar på mig och säkert många med mig.

Mysterium

Jag och många med mig brukar säga att de är starkare i sluten krimp än i halvkrimp och öppen hand. Rätta mig om jag har fel. Jag har alltid sagt och trott så i alla fall. Men när jag hänger på min greppbräda känns det helt plötsligt helt omöjligt att hänga i sluten krimp medan det känns (förhållandevis) bra att hänga i öppen hand. Detta oavsett om jag hänger i båda händerna eller i en (något jag sällan orkar/gör). 

Vad beror det på? Tänker jag fel, eller borde jag inte vara starkast i en grepposition oavsett om jag hänger i en bräda eller låser på en list under klättring?

Flaten

Closseau, Flaten from Erik Lundqvist on Vimeo.

Som ni kanske har märkt så har jag och Martin en liten tävling i vem som kan skita ur sig flest filmklipp per sekund. Jag ligger nog under under än så länge. Men jag tror jag har goda chanser att komma igen eftersom jag inte skyr några som helst medel när det handlar om att tvinga folk på klippan att filma mig eller någon annan av tatataarna.

Skrivbordsrensning

Frukost i Siurana

Hittade en gammal bild. Länge sedan..

Variantmonstret Flaten och FA-möjligheter.

Igår besökte vi Flaten för andra gången år 2012.

Länge har vi diskuterat möjligheter att utöka antalet varianter på denna magiska lilla klippa söder om Stockholm. Framförallt runt lederna Columbo och Baretta (två leder med lite oförtjänt rykte om att vara softa).

Caretta och Bolumbo är två sedan länge etablerade varianter, som även omnämns i stockholmsföraren. Det vill säga Columbo med Barettas insteg, samt vice versa.

Även Hunter, Baretta med högra utsteget nämns i föraren den med.

Vi tror oss nu ha funnit möjligheter att göra det ännu mer komplicerat, och därför bifogar jag nu följande topo för att skapa klarhet i virrvarret. Mycket nöje!

De flesta varianter är på projektstadiet och är inte bestigna ännu. (Om de har bestigits tidigare så tar jag gärna en kommentar på det!)

(Grön) Baretta, ca 8a

(Orange) Hunter, ca 8a+

(Blå) Caretta, ca 8a

(Gul) Barrunter (projekt?, Baretta-Hunter-Baretta) ca 8a

(Röd) Carruntah (projekt?, Columbo-Baretta-Hunter-Barretta) ca 8a

(Lila) Colunter ca 8a+

Det stora traversprojektet finns även kvar "Bolumbos små rosa klubbor" (Baretta-Columbo-Små rosa moln-Kojak-Kojaks klubba) ca 8a-8c.

Stockholmsklättring när den är som allra bäst!

Ingen klättring och klätterfilmer.

Det har klättrats en hel del i Stockholm den senaste tiden.

Idag klättrades det dock ingenting. Allt var blött.

Efter en 45 minuters resa ut till Tyresö konstaterades det att Träskberget var blött.

Jätteblött.

SMHI:s prognos med 10 grader och sol från kl 18:00 visade sig vara totalt skitsnack (vi borde ha lyssnat på yr.no i vanlig ordning).

Vi åkte, trots att Simon var med, till Flaten.

Det var ännu blötare.

Vi åkte till verket och klättrade i en timme, avslutade med Max-burgare och Carcassonne hemma hos mig.

Jag bifogar dock lite filmer från helgen och tisdagens äventyr. Skakiga och filmade med iPhones.

Tyvärr var det bara gubbarna som kom upp. Vi unga och friska stod mest och gnällde över trasiga fingrar och träningsvärk. Så kan det va.

Peter klättrar Oldfinger, 8a-8b på Träskberget:

Erik klättrar Columbo, 7c-8a på Flaten:

Skevik

Uttrycket "i slovensk stil" myntades av Simon under en Siuranaresa. Efter det har det varit ganska mycket slovensk stil för oss.

I går var det bara mjuk slovensk stil eftersom inte Martin var med. Elias förevisar på leden som heter det jag allt mer sällan blir kallad.



Simon såg också till att "dra sin tag" på klippan innan vi gick hem.

Alla samlade

Den ene har bouldrat, den andre deppat, den tredje fuskat och den fjärde familjat. Men nu börjar det bli lite ordning igen. Söndag eftermiddag är sedan två veckor tillbaka vigd för kvalitetstid à la tatatataa.

I går var vi starka! Simon var mycket nära flera gånger på Le chiffre, Martin gjorde Oldfinger, Peter Le chiffre (på tredje försöket, nästan på andra och ganska nästan på första). Lederna är ju alla lika hårda ungefär. Om man frågar vissa. Helt olika om man frågar andra. Konstigt. Graderna ska vi ju inte tala om.. Kul klättring är det i  alla fall. Så kul att vi inte kan låta bli att säga det nästan hela tiden. Innan, under och efter klättring.

Peter fastnar alltid på film.

På gränsen

När man med sammanbitna käkar finner sig rakryggad sittandes i förarsätet, femton centimeter från framrutan och frenetiskt gnuggar tummen mot pekfingerspetsen.. Då vet man att det var länge sedan.


I går hade vi (minus Peter plus Erik) vårpremiär på dödskalle. Simon vann tävlingen i navelskådning/inbördes beundran genom att repetera mr magister. Enligt honom själv hade det känts bra även om han mot slutet hade blivit ganska pumpad.

Å så har vi även fått beskedet att Elias följer med till Turkiet om två veckor!! Enligt ryktena så kan denne vinnare i livets genlotteri prestera inte färre än tio enarmspullup med en tjugokilosviktskiva klämd mellan respektive skinka. Det blir fint det!

Med inspiration

från Per 

Snart är han här

Besten 

Erik Lundqvist