Lite av varje

Vi som utgör det numera rikskända bloggsällskapet tatatataa har alla våra inbördes kvaliteter:

Peter är starkare än någon annan jag känner (och enligt facebook känner jag långt över 200 personer).

Martin har större biceps än Peter. Och axellångt voluminöst blont hår.

Jag har överlägset bäst skäggväxt och kan röra jättemånga kroppsdelar samtidigt när jag dansar.

Slutligen har vi Erik Lundqvist (Lundquist, Lunquist) vår frontman och vårt ansikte utåt. Återigen har ryktet av hans bedrifter letat sig fram till förstasidan på världens största oberoende nyhetssajt.

Apropå det tycker jag att det vittnar om utomordentligt journalistiskt omdöme då det påstods att Erik ännu inte klättrat 8b. Helt korrekt analys med tanke på att Svarttjärn är ett litet skitställe som dessutom snart kommer att falla ner av sin egen tyngd och med ett brak bli förpassat till historien; en av många glömda och igenvuxna väggar i vårt avlånga land. Eller?

Jag börjar ana oro då det börjar tisslas och tasslas om den gudsförgätna väggen ute på Ingarö. Ska jag återigen först bli berövad mitt självförtroende och sedan mina vänner?

Jag: Vart ska vi på lördag?

Peter/Martin/Erik: Sorry, vi ska till Svarttjärn. Men vi kan åka till nåt lite lättare ställe nästa helg. Kanske.

Än så länge får jag i alla fall vara med och idag var det Örnispremiär för året. Jag, Martin och Peter möttes av en perfekta förhållanden i form av snustorr klippa, klanderfri friktion och lättpratade bergskamrater. Det enda som kunde klagas på var pumpen (Peter) eller styrkan (jag) eller både och och lite till (Martin). Martin hatar numera I'll be back. När han blev nedfirad lät det mer som om han hade blivit våldtagen av leden snarare än att själv ha försökt bestiga den.

Men det var i alla fall härligt att vara tillbaka på gammal upptrampad mark och få nypa i samma gamla grepp som tidigare år. Det är som om man blir mer och mer värdekonservativ för varje år som går. Det här var ju ett särdeles spretigt inlägg så jag passar på att avsluta med att visa upp en bild från gårdagens Östnora-tripp när Peter för en gångs skull inte tyckte att det var sådär jättehärligt med utflykt utan mest var bakfull och tvär: