Påsk på Åland: Sändfest och nära-döden-upplevelser...

Jag, Simon, Zsófi, Robin och Sarah tog partybåten till Åland över påsken.

Vi slöt upp med familjen Sandgren-Massih som vänligt nog bjöd in oss till deras lilla kryp-in ute på ön.
Så här i efterhand kan jag bara konstatera att vi har haft en superhelg!

I fredags började vi vid Hammas, som Simon besteg med bravur och gubbstön.
Själv fuskade jag mig upp för vänstertraversen.
Massih sprang runt som den medelålders duracellkanin han är och överglänste oss småglin med att repetera allt han såg.
Tror att jag såg han klättra Hammas fem gånger, med olika insteg.

Vi gick vidare ned mot Martikainen där det var finsk folkfest. Ungefär 20 pers som skulle klättra på samma problem var som upplagt för totalt kaos. Vi pausade lite, och både Erik och Simon smög sig upp för Steel Pulse, krimpproblemet mittemot Martikainen. Själv hade jag inte en susning.

Simon visade även på ovanlig kylskåpsstyrka och var riktigt nära på att göra Super-Martikainen senare på dagen.
Efter att ha fallit på slutmovet en gång, och cruxmovet ca 20 gånger var dock nederlaget ett faktum.
Bra jobbat ändå tyckte vi alla! Själv hade jag inte en susning.

Fullsatt på Martikainen...

På lördagen så skulle det klättras rep!
Åland bjuder inte bara på bra blockklättring, utan även på ett väldigt trevligt utbud av snörklättring.
Massih agerade bergführer och visade oss skålberget. En trevlig och ganska imponerande 20-25 meters klippa med ett antal bultade/mixade/tradleder signerade Rickard Hedman någon gång under tidigt 90-tal.
För att beskriva dagen lite snabbt, så innehöll den följande:

1. Jag onsightade en lite snålt bultad 6plussa med dödsångest.
2. Simon värmde upp på Finlands hårdaste sjua.
3. Sarah och Zsofi hängde på 6plussan.
4. Erik jobbade på någon hård sprickled med rostiga pitonger, och jag var nära på att dö efter att Erik slet ner en kubikdecimeter stor sten som slog ner en meter från mitt huvud.
5. Erik fortsatte uppåt på samma led bara för att ta en rejäl susare genom ett träd från dödsrunouten på utsteget.
6. Simon och jag stånkade oss upp för "För fulla muggar", 7b/+/c (Det råder delade meningar här.)
7. Robin och Sofia såg starka ut på ovannämnda led.
8. Jag gjorde ett sjukt dåligt onsightpress på någon 7b, och föll i första bulten. Lika bra det eftersom det hängde nått som tydligen kallas "fräänds" i min sele och som jag var livrädd för att använda.
9. Det var sjukt jävla underbart väder!

Skålberget...

På söndagen var det dags för bouldering igen, och denna gång åkte vi till Kasviken.
Jag, Erik, Simon och Robin stånkade oss igenom taket på Pop the glock. Hade problemet legat i Stockholm hade det varit ett solklart femstjärnigt problem. Tyvärr ligger det i Finland.

Jag och Simon gick bort och kravlade oss upp för Frispel, vänster varianten av Game over.
Sydde, som förövrigt också var där såg stark ut på Game over, men tyvärr hade familjen Sydstrand-Bäckström en färja att passa så att sändet uteblev för denna gång.

I och med Syddes hemfärd försvann också alla paddor under blocket, vilket ledde till att vi gick bort till Dodo-blocket.
Och hör och häpna! Simon den lilla parveln, kravlade sig upp efter ca 1000 försök.
Hans första 7c och han var var så glad, så glad! Grattis Simon!
Själv hade jag inte en susning.

Den krulliga boulderkungen...

Mycket har fångats på film, och snart kommer den upp här på bloggen.
Murphys lag verkar gälla i Finland också, eftersom kameran dog mitt i pluttkorvens sänd. Så kan det gå...

Till slut vill jag tacka Erik och Sofia för att de varit så otroligt snälla och låtit oss bo i deras stuga, äta deras mat, och bada i deras bastu. Trevligare och mysigare familj får man leta efter!

/Martin