söndag 12 juni 2011

Örnberget retrobultat

För ungefär en månad sedan föll det block som utgjorde goda handgrepp på Breaking the law och ett välbehövligt fotsteg på Badpojkarna ned i backen. Båda lederna ska enligt uppgift ha utsats för provning av diverse typer efter denna förändring och enligt vissa blev lederna så mycket hårdare att en gradändring skulle kunna vara på sin plats. Vissa tyckte att flytten blev svårare men inte så pass mycket svårare att graderna borde ändras. Varje grad är ju som vi alla vet inte en exakt svårighet. Om det vore så skulle det ju i förlängningen finnas lika många grader som det finns leder eftersom inga leder kan vara lika svåra så länge dom inte är likadana. Och det är dom inte, dom är olika.

Några veckor senare hade ett grepp framkarvats alternativt ditlimmats på den släta yta som tidigare dolt sig under det omtalade blocket. Detta gjorde att flytten på Bad boys blev väldigt lika dom som tidigare oftast använts. Detta steg föll emellertid av i samma stil som blocket tidigare hade gjort. Men skam den som ger sig, nu sitter ett liknande steg eller rentav samma steg på plats igen. Fast den här gången förankrat i berget med två stycken borrbultar.

Är detta Örnbergets framtid? Berget är löst och saker lossnar. Det är tråkigt men ändå någonting som är väldigt naturligt för en halvrutten och deformerad klippa. Vi väljer att klättra där ändå, vissa av oss i alla fall. Lederna kommer i och med detta att förändras. Klippan ser inte likadan ut nu som för tio eller tjugo år sedan. Den ändras, ibland till det sämre, ibland till det bättre. Går det att stoppa denna förändring? Går det verkligen att bevara alla leder i sitt ursprungliga skick? Kommer samtliga grepp förstärkas med bultar för det är väl antagligen det som krävs för att få berget att hålla ihop... För mig känns det som en omöjlig uppgift. Å andra sidan så är ju inget omöjligt. Vissa tycker ju att det verkar omöjligt att man ska kunna klättra i ett överhäng. När man sedan berättar att det ibland händer att tom lilla jag gör det så uppfattas det nästan som obegripligt. Men det är det ju inte.

Nu är det ju lite så att ingen av oss tataare har bidragit med någonting alls när det handlar om att föra stockholmsklättringen framåt så egentligen ska vi ju hålla käften tills det att vi börjar med det... Vi har ju egentligen bara hindrat utvecklingen eftersom vi bara nöter på bultar och skiter i att borsta lederna rena när vi är klara för dagen. En å annan plastled har ju delar av oss snickrat. Men dom är ju nedtagna och bortglömda för länge sedan.

Hur som helst så är det varmt nu

7 kommentarer:

Bruno sa...

Panta rei - bergets signaturled talande för stenkvaliteten: Du stiger inte ner i samma flod två gånger. Sådan choss är berget uppbyggt av. Tyvärr med tanke på ställets popularitet. Att ingen har spräckt fontanellen än är lite förvånande.

Det är inte ok att bygga leder på det sättet som Johan gör. Främst för att båda lederna var fullt klätterbara i sitt nya skick. Blocken borde ha tagits bort för länge sen iom risken för säkrare och klättrare. Tack och lov var det någon på Bad boys och inte breaking the law som hade ner blocket.

Erik sa...

Det var ord och inga visor! Själv är jag alldeles för feg för sånt...

Samtalade lite med Johan idag...

Återigen slås jag av att det inte alltid är så lätt att veta vad som är rätt och fel. Folk tänker ju oftast om än inte likadant.

Enligt Johan blev Bad boys en tristare och svårare led utan steget. Därför sattes det upp med hänsyn tagen till alla som projekterar leden. Steget kom fram genom hårdhänt rensning, det limmades inte fast. Omgivningen kring steget var löst och trist, nu är det solitt och glatt. Bultarna sattes endast för att greppet skulle sitta kvar under härdningen av limmet.

"Just nu" är en fin led också. ligger mellan panta rakt på sak.

hej hej

Bruno sa...

Självklart är det inte svart eller vitt när man gör nya leder och problem. Linjen mellan chipping och hård rensning är inte heller så där renskuren som man skulle önska. Själv är jag ofta där och balanserar när jag rensar boulders. Men jag är tveksam om jag skulle ta mig rätten att justera något som går att klättra bara "för att ta hänsyn till alla som projekterar leden". Med vilken rätt kan jag uttolka deras vilja? Men just Bad Boys och Breaking the Law är väl kanske inte så mycket att bry sig om med tanke på hur den var chippad från början. Kanske kan man övertala Johan att förminska de "naturliga" juggarna i början av Breaking the Law så att leden blir mer intressant. Eller vänta, det kanske jag kan göra själv...

Ni som hänger mycket på Träskberget. Har ni inga synpunkter på den "hårda rensningen"? Att Scotts gamla projekt plötsligt blev mer än möjligt?
Har ni inga synpunkter på att det sker grova övergrepp på markägarens ekonomiska intressen och att bevisen flagrant lämnas kvar?

Martin sa...

Jag har rätt många synpunkter om det, men när man basunerar ut allt man tycker över internet så framställs man nog lätt som en viss huvudansvarig vid en av sveriges största klättersidor.

Till råga på det är jag rätt feg också...

Erik sa...

Som svar på dina frågor Bruno känner jag som följer, och jag företräder bara mig själv.

Dom ekonomiska intressena har jag själv inga problem med. I min värld blir folk som äger galna och dom ska retas och provoceras :) Jag förstår däremot att det finns oro när det handlar om access. Å det är alltid en jobbig grej när det kommer till klättring på alla ställen. Finns tre tekniker. Antingen försöker man få igenom beslut den långa vägen, vilket kan leda till att inget blir gjort på väldigt lång tid men att man i alla fall har ett rent samvete. Man kan också ta saken i egna händer och hålla tummarna för att det inte blir något rabalder. Lite rebellstil. Vilket jag i vissa sammanhang är lite svag för. Å sen kan man ju skita i det också genom att bara fortsätta ramla in i träd på träskberget eller i gamla pitonger på Dyviksudde. Jag har själv valt det sista och antagligen sämsta alternativet för min egen del.

När det handlar om förbättring av grepp är det någonting som jag själv aldrig skulle göra. Å andra sidan har jag ju uppenbarligen inget emot att repetera leder med delvis tillverkade grepp. Å så länge jag håller på så tycker jag faktiskt inte att jag kan döma någon annan. När det gäller steget på BB tyckte jag mest att det kändes lite absurt med bultarna. Framförallt om man tänker på att denna teknik skulle kunna komma att användas i större utsträckning. Skulle se galet ut i mina ögon, berget skulle ju till slut bli en stor perforerad mosaik.

Å Martin, jag tycker inte att det är fel att skriva och säga vad man tycker på internet. Internet är ett bra forum. Många stockholmsklättrare läser bloggar och jag tror det är bättre drag och bredd på debatterna på nätet än vad det är på klubbarnas årsmöten. (men vad vet jag? har ju aldrig varit någon föreningsmänniska) Ska man utrycka konstruktiv kritik mot enskilda personer är ju en klassisk grej att ta det ansikte mot ansikte. Lite som i vilda västern.

Miriams Jonas slingor har försvunnit från toppankaret på Puls. När det handlar om sådana saker vet jag i alla fall vad som är rätt och fel.

Martin sa...

Precis min åsikt Erik.
Även om jag tycker folk blir lite väl modiga bakom tangentbordet ibland.

E9 Climbing sa...

Borde inte rubriken varit " Örnberget retrochippat"?

For ovrigt tycker jag som ar notoriskt "overmodig" vid tangentbordet att det ar bra att det snackas chipping med tanke pa klippbristen i Stockholm.