Det fick jag inte, så jag tog det näst bästa, Nacka kvarn.
Okej, Nacka kvarn är inget vackert tillhåll att spendera en höstdag, men eftersom det ligger så pass nära storstan finns det ändå en viss charm med det.
Lapsilainen provade jag för första gången för cirka tre år sedan.
Jag tycker faktiskt att den är stenhård för att vara 7c, men visst kan det vara så att den helt enkelt inte passar mig särskilt bra (jag har ju hört att folk tycker att specialized, en annan nackaklassiker, är hård till exempel).
Hursomhelst. Utan borste tvingades jag till att använda t-shirten för att torka bort mitt flottiga fingertoppsklet och klättra baris (Ej skridskorelaterad baris, det sysslar vi enbart med på örnberget nu för tiden.)
Detta resulterade i ännu ett mästerverk, från FFP.
"Late Twenties Pale Man Climbing Lapsilainen" gott folk!
1 kommentar:
Vilken gräddvit hy! Vilken charm! Ett sant litet mästerverk minsann.
Skicka en kommentar