Äventyr

Jag hittade ett album på datorn nyss där mitt och Eriks äventyr till Stora Skramsö finns dokumenterat. Skrattar inombords över hur rädda och små vi kände oss under och på den mäktiga väggen. Men för att börja från början...

Vi bestämmer oss för att åka ut till SS en helg och klättra lördag+söndag. Erik sköter införskaffandet av båt till resan då det är två mindre sund som skall passeras med klätterutrustning och sovattiraljer. Med detta känner vi oss relativt självsäkra då vi parkerar vid Muskötunnelns mynning och packar ur bilen. Vi blåser upp båten och gör oss redo för vad vi tror är det första sundet. Vi tittar ut över vattnet och tänker nog båda två att "det där känns längre än 10-15 minuter" vilket stod i föraren.

Erik med båten

Erik dundrar iväg med första packningsomgången så årklykorna nästan smälter men lugnar snabbt ner sig då båten inte verkar röra sig snabbare hur man än gör. När han kommit tillbaks och jag gör mig redo bestämmer sig Erik för att han skall simma bredvid för att det skall gå snabbare. Sagt och gjort kravlar han sig upp på land nedkyld som Ötzi.
Väl framme går vi till andra sidan av ön för att reka och ser då att vi tagit oss till fel ö. HELVETE. Vi lägger ut korten på bordet och inser att vi absolut inte tänker ta oss tillbaks. Det må ta längre tid att fortsätta åt detta håll men vi vänder inte tillbaks. Sagt och gjort packar vi allt i gummibåten och Erik, kittad med bättre fotbeklädnad (läs sandaler), börjar knuffa densamma i den höga vassen. Själv försökte man ta sig fram med flipflop i blåleran. Inte att rekommendera. Inte nog med att jag fastnade med varje steg utan halvvägs gick skiten sönder och jag var tvungen att gräva fram skon ur leran. Skit.
Efter ca 500m vadande (ja det tog lång tid) kommer vi fram till det första sundet som man skall gå till. På andra sidan av detta ligger Lilla Skramsö där basecamp upprättades.

Erik + packning med SS i bakgrunden

För att ta sig till SS från LS är det ett ytterst litet sund som skall passeras, dock med en ytterst störig ström. Vi knyter fast klätterrepet i båten och Erik far iväg. Efter ett antal försök kommer han iland. En åra fattigare.

Väl framme skall det ju tydligen klättras också. Något tagna av resan och med rådande kommunikationsläge bestämmer vi oss för att klippa bult. Nog spännande det.

Lotus, en ruskigt teknisk och svår led

Dagen avslutandes på LS med whiskey och middag vid öppen eld. Dagen efter beslutades att vi inte var modiga nog så vi drog till Östnora och sportade istället.

Lilla Skramsö och basecamp

Avslutningsvis kan man väl säga att i alla fall jag är mycket sugen att återvända inom en snar framtid, dock med båt, för att klättra vad som verkar vara fantastiskt spännande och häftig klättring.