På tal om Siurana

Alla som har prövat vet ju att man ibland kan bli lite stursk när man har druckit några öl. Är man i Spanien kan denna företeelse förstärkas eftersom ölen är så små och därmed kan bli fler. Känslan av odödlighet är härlig. Jag tror att man i alla manliga deltagares sinnen kunde ana denna sinnesstämning just denna kväll, som liksom alla andra tillbringades på climbers planet i Cornudella de Montsant. Det speciella med denna afton var dock att nu var det upp till bevis...  Det skulle brytas arm..

Om jag inte minns fel var det Simon Kaijser och KK som inledde. Pang sa det. Kaijser nedlagd inom loppet av några sekunder. Alla skrattade naturligtvis och tänkte antagligen i sina stilla sinnen att den där Kaijser har regisserat mycket och tränat lite.

Men nu kommer det häpnadsväckande. En efter en slaktas deltagarna av KK. Det testas med höger, det testas med vänster. Inget hjälper. Alla är givetvis optimistiska när de sätter sig mittemot odjuret, beredda att i alla fall bjuda på en ordentlig match. Men så fort gonggongen går blir alla motståndares förväntan förbytt mot förvåning och skräckblandad förtjusning. Det går inte att rubba KKs armar, ingen, inte ens Martin som ju väger 10 kg mer har en chans trots att KK inte ens ser ut att ta i.

Turen kommer till mig... minst i sällskapet som vanligt.. oddsen är såklart skyhöga för eriksgata. Men någonstans inom mig finns det ett hopp, jag har ju i alla fall teknik, korta armar, estrella i kroppen och allt det där som kanske kommer att hjälpa... Jag får givetvis lika mycket stryk som alla andra.

 

KK är ett skruvstäd fången i en pojkes kropp, testa själva!