Så där ja. Nu e mjölksyraveckan i Siurana över vare sig man vill eller inte. Nu e d bara hem å blekna bort igen. Kul fest.
Men inte är vi bittra inte. Enligt Krullot är det tydligen fantastiska förhållanden här hemma också, som så många gånger tidigare är det en fråga om inställning. Och det är ju faktiskt så, egentligen gillar vi ju inte långa pumpleder på missfärgad, vass, betongliknande skitsten. Vi gillar inte heller att vara svagast på klippan, stå med lätt öppna munnar och böjda nackar och bli imponerade av pojk- och flickvaskrar som onsightar våra projekt. Nä, på flaten får man i alla fall vara ifred med sin snedvridna verklighetsuppfattning.
Det fotades sjukt mycket och filmades även en del. KK har inte bara störst biceps utan nu även längst kamera. Martin kommer förhoppningsvis snart igång med redigerandet och då blir det ju garanterat roligt, för oss i alla fall. Jag hoppas som vanligt på mycket exponering men kommer väll antagligen hamna i skuggan bakom den surkrimpande mamman och den vrålande fitnessbjässen.
2 kommentarer:
Det filmades väldigt lite i Siurana tycker jag. Kanske inte tillräckligt för en film, men några sends fastnade ju så det får vi lägga upp helt enkelt.
En tredje fontanfilm är dock på väg!
Att vara sur, tvär och bitter är en förutsättning för att lyckas i långa loppet. Addera en gnutta missunsamhet så är du hemma. Tips till personlig utveckling: Börja dela ut statiska fall och lägg av med nikotinet igen så kommer du bli extra populär i din vänkrets.
Skicka en kommentar