Min och Emilys familjerådgivare – Erik Lundqvist (för övrigt ett riktigt kap: välutbildad, strax under medellängd, socialt geni osv.) – lät oss häromdagen få veta att vi är något alldeles extra när det handlar om att alltid säga emot. Jag kände mig givetvis träffad och protesterade...
Den här egenskapen att alltid sätta sig på tvären och liksom förlänga trotsåldern med en sisådär ett kvarts sekel gör sig påmind även i klättersammanhang. Jag har exempelvis ganska svårt att anamma andras beta på leder men delar mer än gärna med mig av mitt aldrig sinande förråd av innovativa in- och utvridningar. Men, på senare tid har jag varit tvungen att tänka om. Jag tänker härmed dela med mig av mina senaste aha-upplevelser inom klättervärlden som jag för ett halvår sedan bara hade rynkat på näsan åt:
1) Termobyxor. Själen och stjärten hänger ihop. Dagisfröknarna är här för att stanna.
2) Ekoberget. En klippa som stimulerar till de mest intrikata positioneringar, och det gillar vi ju. Riktiga pärlor är: Vårkåt, Anomalocaris, Brena och Hallucogenia.
3) Om man spänner kroppen när man gör ett svårt flytt är det större chans att man inte faller av. Halleluja!
3 kommentarer:
Ödmjukhet och självinsikt är det vackraste som finns... och det klär dig käre vän
funderar på om vi ska köpa lagbyxor av den här typen:
http://www.blocket.se/stockholm/Dunbyxor_29630788.htm
Ja e på! Vi lever trots allt i ett samhälle där snåla högervindar blåser. Upp till kamp i varma byxor!
jojo.. gud lyser med sin frånvaro...
Skicka en kommentar