måndag 14 mars 2011

En helg i Kjugekull + film

Jag, Simon och Erik åkte ner till Skåne i helgen i hopp om två dagars finfin bouldering. Efter jobbet i fredags kväll rullade volvon från Klätterverket.
En och en halv timme senare hade vi kommit ända till Skärholmen efter stopp på bland annat det bästa kebabhaket i staden, palmyra i årsta, och diverse inköp av alkoholhaltiga drycker på systembolaget.

Efter ca 7 timmar stod vi där och väntade på färjan ut till Ivö camping där vi hade ordnat logi inför helgen. Lite öldrickande, och förtärande av kebabrester och sen var vi redo för sängen.

På lördagsmorgonen när vi tittade ut genom stugfönstret så såg det rätt grått ut på himlen. Ingalunda tog vi vårt pick och pack och begav oss mot Kjuge. Förutom det lite bistra vädret var det faktiskt riktigt bra förhållanden. Vi värmde upp på mödomsrovet och glasögonorm, och sen gick vi över till Monolith. Efter lite frustande och stönande stod vi alla tre på toppen någon timme senare.
Eftersom Erik och Simon båda hade gjort Caspersens arete på förra resan, var jag lite sugen och bestämde mig för att gå på.

"Äh! greppen blir bara bättre och bättre ju högre du kommer!" förklarade en skåning för mig.

Väl uppe på slutet drabbades jag av total panik och började snyfta till Simon att "Dra ut paddorna!" "På varandra! På varandra!" innan jag hoppade ner och skämdes.
Simon och Erik ville repetera och det gjorde dom i mycket god stil också.
Fjärde gången uppe på slutet tog jag mig samman, och efter att ha gjort det nästan lite larvigt lätta movet jag tvekat så mycket på, så stod jag där uppe på toppen, åtta meter upp jag också.

I sann socialdemokratisk anda hade vi alla fått komma upp även denna gång.

Vidare sen mot Lithium som jag varit sugen på efter att Köttklossen förklarat att det faktiskt inte är så jävla hårt. Tji fick jag. Inte en jävla susning hade jag! Gaston-juggen kändes milsväga långt borta. Grymt jobbat av Peter som gjorde den på typ tredje gået!

Vi sket i Lithium och började hänga på Adamantium.
Både jag och Simon fick till de flesta moven, men tyvärr fick sändet vänta.

Erik gjorde senare Baltazar på första försöket för dagen! Bra jobbat! Även jag fick komma upp vilket var mycket trevligt. Den ville dock inte släppa upp Simon trots att han körde i långkalsonger. Ponken har ju gjort den förut hursomhelst, så vad gör det?

Vi avslutade kvällen med varsin Pizza på Fjälkinge pizzeria.
Här kan man väl säga att vändpunkten på resan startade, iallafall för mig...

Runt klockan 2 på natten vaknar jag upp och mår fruktansvärt illa. Springer ut bakom huset och kräks något infernaliskt. Resten av natten spenderas hälften av tiden halvsovandes, hälften av tiden kräkandes i papperskorgen bredvid sängen.
Varning för kebabpizza på Pizzerian mittemot ICA-affären!

Så var det med den resan.
Inget mer klättrande för mig, utan bara huttrande stå och titta på när Simon och Erik försöker få lite klättring gjord på bland annat Ferdinand och Matador.
Tyvärr var inte förhållandena lika gynnsamma på söndagen, och med trötta kroppar och sönderslitna fingertoppar bestämde vi oss för att åka hem på eftermiddagen.

Efter 6 timmar landade vi i Stockholm. Och det var länge sedan jag kände mig så tacksam för att få sova i min egen säng. (Där jag i skrivandets stund fortfarande ligger kvar och åmar mig huvudvärk, feber och dålig mage).

En liten film har jag hunnit med iallafall.
/Martin


Tre sjuor i Kjuge... from Martin Leidebrant on Vimeo.

2 kommentarer:

Simon sa...

Det här med x-small tror jag minsann är historia. Stjärten på Baltazar är nästan zanzibar-fyllig...

Erik sa...

ja d har hänt nått med min stjär också... tråkig utveckling. inte nog med att benen är för korta...