50 fräscha + film från förra veckan

Igår kväll slöt jag upp med Simon för att klättra 50 nya problem på centret i Solna. Så hade jag nog inlett den här posten oavsett hur många problem vi hade klättrat. Men med det lilla "experimentet" som Robban och de andra byggarna på centret startat så blev det ju så att vi klättrade nästan 50 (!) problem också.

Gänget på centret hade inlett ett litet nytt sätt att arrangera tävlingen. Istället för att ha en knockoutfinal i slutet av tävlingen hade de tagit bort alla graderingarna på problemen, och istället bestämt sig för att ge vinnartiteln till den som klättrade flest problem under de tre timmarna som tävlingen pågick.
Detta ledde till total utmattning för oss båda, när vi fram emot småtimmarna skulle springa runt och klämma in alla problem som vi inte hunnit med ännu på ca 10 minuter.

Simon placerade sig stolt på en andraplats i tävlingen efter Hung, med totalt 44 problem avprickade.
Själv hamnade jag väl någonstans strax under med 40 problem totalt. (Eftersom alla på den här bloggen dock har ett löjligt stort behov av att hävda sig själva så ursäktar jag mig med att jag var en timme sen.)

Tävlingen i sig var en riktigt lyckad tillställning, och problemen höll hög klass.
Det nya "experimentet" var också en kul grej. Det var roligt att se folk jobba på problem de kanske inte hade gett sig på annars. Samtidigt var det kul att själv bli överraskad av hur hårt, eller lätt ett problem upplevdes när man egentligen trott motsatsen.

Avsaknaden av final är dock alltid lite tråkigt, även om det kanske varit lite väl mycket av den sortens underhållning den senaste tiden. Efter att ha arrangerat Boulder Bash på Klätterverket ett antal gånger så vet jag mycket väl hur mycket arbete som ligger bakom en lyckad final. Det krävs riktig fingertoppskänsla för att få problemen att hamna på en bra nivå. Alla gym har självklart kompetensen, men jävlar.... vad mycket jobb det blir.

Apropå Boulder Bash så höll det till förra fredagen, och även om jag var trött och sliten efteråt kan jag bara konstatera att vi lyckades få till en riktigt kul tävling även denna gång.
Damfinalen fick se några nya ansikten eftersom damerna med de största bicepsen valt att stanna hemma, detta ledde i sin tur att problemen hamnade på en något för hög nivå. Underhållningen var det dock inget fel på.
Herrfinalen blev dock superlyckad, där Fredrik Andersson i sann old-school anda lyckades kamma hem vinsten.

Visst kan det vara så att man är lite hemmablind, men jag tycker ändå att vi brukar fånga en atmosfär som urskiljer sig lite från de andra stockholmstävlingarna. Jag slänger med en film från förra fredagen för er som missade tillställningen.