Hampi, ett varmt och välkommet gästspel av Eddie

Fina kollegan och kamraten Edward Stokstad är i Hampi och härjar tillsammans med Herman. Vi tar tillfället i akt och bjuder på följande gästspel, en reseskildring. 

Hampi!

Två av Stockholms absoluta klätterelit bestämde sig for att besöka landet I öst där man äter och bajsar med olika händer(?). Indien har med sitt “bouldermekka” Hampi utgjort en tämligen passande plats för dessa utomordentliga individer. De båda pojkarna lämnade sina båda klättergym i slutet av Oktober for att flyktigt sluta campusera gymtak och kanske lära sig tweaka lite. Flyg fran Arlanda till Zurich till Bombay, därefter rikshaw, tåg och buss och rikshaw igen och slutligen en kort båttur över en flod. Här fick vi lära oss att Hampi har en unik historia och husade för flera tusen år sen ett av Indiens största imperium, idag finns det bara rester kvar i form av tempel och ruiner. Som två kulturförnekare (kultur existerar inte, är bara något som människor på lonely planet hittat på) har detta dock bekymrat oss lite. Vi har kommit hit för att klättra på områdets vansinnigt många boulderblock, och detta har åstadkommits.

Morgonstånd med Eddie och Herman

Stenarna i Hampi är många, vassa och ibland ganska så höga. Men det går fort att vänja sig. “Vassheten” är också något man inte skulle kunna vara utan eftersom det är svinvarmt under långa perioder på dagen och därför ganska dålig friktion, det går däremot alldeles utmärkt att klättra på morgonen och på kvällen. Hälften av stenen är i skugga hela dagen. Stilen är dynamisk, reachig med stängd hand. Detta passar svenskarna bra medan de även passar på att öva på de lite färre men lika så existerande sloperundantagen.

Bor gör man alldeles utmärkt i en hydda som kostar allt mellan 150-500 rupees natten. 1 rupee = 15 öre. De allra billigaste får man dela med möss och andra kryp, medan de lite lyxigare ”dusch och toa”-hyddorna är något mer sanerade. Boendet ar också beläget väldigt nära - cirka hundra meter bort - de första problemen. I Hampi kan man dock traska på långt längre än så ifall man känner för att utforska. Hyr man en moped och gasar på en dag kan man promenera ut i mestadels outforskad klättermiljö. Letar man noggrant kan man även ha tur att hitta något av guldkornen där ute. Klättringen följer nämligen en ganska straightforward stil på de flesta problemen, men lite här och var gömmer sig några riktigt vackra undantag. Dessa problem kan ha sjuka slopers, stora strukturkanter eller fina juggar på överhäng. Detta gör klättringen här till ett litet äventyr. Ragga lite på den franska hampiveteranen och han kanske visar dig till sitt projekt ute i vildmarken eller studera frenetiskt gamla svartvita overviewmaps som du skrivit ut från nätet och lär dig hela jungli plateu utantill för att hitta något undanskymt megaproblem.

Nu har två månader gått och om två veckor ror vi oss hemåt. Men vid den tiden har vi självklart tickat alla otaliga projekt och utforskat de obskyrt undangömda stenarna vi tyckts skymta på bussresan in till bankomaten. Om inte så vet jag vart jag kommer drömma mig bort nästa julafton, och nästa julafton efter det...

En bild säger mer än ett gästspel på en godtycklig blogg. fjärran östern är platsen att vara på.