Helg slut

Så här blidde det.

Peter var ute i lördags och bouldrade, han gjorde nått problem i Uppsala som säkert var jättehårt. Lite sorgligt men också fint, att vårt lilla skötebarn med dom stora musklerna börjar försvinna bort mot dom hårda och ogjorda flytten i jakten på det vi alla egentligen vill åt... Han har vuxit upp, måste pröva sina egna vingar. Vi förstå ju  det, och som alla goda förmyndare eller föräldrar så släpper vi taget. Flyg Peter! Du kan och du vill! men vi saknar dig, å va vi saknar dig.

Det är med viss kluvenhet vi skickar iväg honom till Åbo nästa helg... Samtidigt som vi verkligen vill att det ska gå bra för honom så vet vi också innerst inne att om det går för bra så blir det kanske inte några fler tysta ögonblick i saaben, inga ölkvällar som bara behandlar klätterflytt och inga jättesnabba pullups på loftet. Men men... verklig kärlek, kärlek utan egoism är ju oberoende av personlig utveckling. Man växer aldrig ifrån varandra om man verkligen älskar varandra. Kärleken är ju starkast! dessutom har han ju precis köpt nytt traddrack, å d har man ju ingen nytta av på bumlingarna.

Martin, Massih, Jonas Paulsson och jag var på Bistaberget i lördags. Vi ville som tidigare nämnts repetera Moonwalker som Scott så tjusigt besteg bara för en vecka sedan. Vi bjöds på en väldigt fin dag med gott sällskap av Lina, KalmarManges bror Fredrik och dennes flickvän (?). Med oss i bilen var också Hedda (hund) och Hilde (dotter). Världens bästa duo antagligen och ett föredöme för alla tvååriga barn och femåriga basengis.

Erik var väldigt nära på turen och jag lyckades trot eller ej stappla mig upp. Turen upplevde jag som fin om än vedervärdigt vass. Filning vore på sin plats! Jag hade från början antagit att leden blivit hopplöst undergraderad av vår lille tourettes-kompis som alltid kommer upp för allt. Så var inte dock inte fallet. Turen kändes ganska solid i sin grad och fullt möjlig för alla som gått krimpkurs.

Klippan är i sin helhet en varm rekommendation för er som inte varit där. Vill man ha myspys och klättring för alla på solid och vacker sten så är klippan perfekt. Finns väldigt fina leder i nästan hela gradspannet.

Idag var det kallt som fan på Dödskalle. Simon vann. Han repeterade lederna fast han frös och var hungrig. Själv lämnade jag in handduken efter att inte haft en chans på magistern. Jakob med kamrater var ute också vilket var kul att se. Unga typer från verket som är sjukt starka och fortfarande på väg uppåt. Spännande att se vad det kan bli av det!